Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det svenska väldets grundläggning i Finland. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SVENSKA VÄLDETS GRUNDLÄGGNING I FINLAND 555
gamla kulturbygderna i östra delen av mellersta Sverige och den
därifrån åt norr utgående smala kustbygden seglade över havet
för att på de dels öde, dels kanske glest befolkade kuststräckorna
i öster bryta ny bygd med mindre möda än om de hade sökt
sig till de närmare belägna, men mera svårbrutna ödeskogarna
i upplandet.
För Sverige var Finlands införlivande med riket av
oberäknelig betydelse, ty det förenade Sverige-Finland var basen för all
den framtida maktutvecklingen. I jämförelse med korstågen och
det dem åtföljande organisations- och kolonisationsverket i
Österland nedsjunka de samtida svenska tronstriderna till betydelselösa
bagateller. För Finland var samma händelse av än större
bärvidd: den inte endast inriktade, utan skapade landets och folkets
historia. Grunden hade lagts till senare tiders Finland. De finska
stammarna hade inte blott till sin huvuddel bragts under
västeuropeiskt kulturinflytande, de hade även sammanförts inom det
svenska riket och därigenom tvungits till fred och grannsämja.
Den urgamla fiendskapen mellan karelare och tavaster somnade
bort, förkvävd av svenska kronans fridsvärnande makt, och ur
de sinsemellan fientliga stamelementén växte det finska folket upp.
Det svenska väldets utsträckande över Finland var till
förlopp och följder ett märkligt stordåd. Det har i Sverige nästan
förgätits. Men skänker man det tillbörlig uppskattning, så blir
resultatet en i viss mån ny syn på Sveriges historia. Erövringen
av Finland var inte en enkel, självfallen och naturlig sak: den
var en krigar-, statsmanna- och kulturbärarbragd, som ledde till
det största och mest varaktiga resultat någon svensk
kraftutveckling skapat. Korsfararhövdingarnas gestalter resa sig med fastare
konturer. De voro inga irrande riddare, inga omedvetna
verkställare av ett oundvikligt ödes domslut. De voro krigare och
statsmän av stora mått. Och märkligt nog varsna vi i deras
strävanden samma system som i deras efterföljares under det
tidevarv vi vant oss att betrakta som den verkliga storhetstiden: vi
varsna strävan till herraväldet över hamnplatserna — herraväldet
över de punkter, där landets och havets trafikleder mötas.
Sextonhundratalets flodmynningsvälde fortsatte traditionen från
korstågstiden.
Sveriges Östersjövälde är för länge sen splittrat. Men det forna
transmarina bålverkets äldsta del lever ett självständigt liv, en
minnesvård över Sveriges största bragd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
