593 (Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1928 - Den nya franska ministärens politik - Arbetsfredskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fyndiga vändningen, att en nations självbestämmelserätt ej innebär rätten
att begå självmord. Vad som var högsta rätt i Podgoritza, där
Montenegro anslöt sig till Serbien, är sålunda högsta orätt i Wien och
komme, enligt vad Briand med honungslent hot antydde, att
bestraffas därefter. I skadestånds- och Rhenockupationsfrågorna underströk
Briand särskilt, att Frankrike och England motsatte sig Tysklands tes
om dess juridiska rätt att kräva Rhenlandets omedelbara utrymning
och att det av krigsskulder nedtyngda Frankrike ej kunde gå med på
att Tyskland en dag inställde sina skadeståndsbetalningar. Frågans
lösning låge i att expertkommissionen förordade antingen en
»kommersialisering av den tyska skulden» eller ock annuiteter, som
åtminstone uppvägde Frankrikes egna utbetalningar. Nåddes en sådan
lösning, då kunde man hoppas på »krigets allmänna likvidering» och
ytterligare utveckling av den fransk-tyska grannsämja, till vilken han
ville se ett förebud i den »entente commerciale», som redan nu
åvägabragts mellan Frankrike och Tyskland.

Skadeståndsförhandlingarna dominera redan, som synes, den nya
franska regeringens politik. Poincaré har skaffat sig de
inrikespolitiska förutsättningarna för ett målmedvetet franskt uppträdande vid
dessa förhandlingar och synes dessutom räkna på Belgiens och
Englands stöd. Briand blåser locktoner på fredens herdepipa, men har
Poincaré lust och förmåga att traktera samma instrument?

Arbetsfredskonferensen.

Socialministerns arbetsfredskonferens hade sina fels
förtjänster. Förberedelser och planläggning gåvo intryck
av en viss brist på intim kännedom om den verkliga karaktären av
arbetsmarknadens problem. Men det är möjligt att eljest
beslutsamhetens friska färg tämligen snart gått över i eftertankens kranka
blekhet, och själva enkelheten i socialministerns vädjan gav den en
mänsklig och rättfram prägel, som ej förfelade sin verkan. Dess betydelse
bestod också främst däri, att den utlöste och gav uttryck åt en
sinnesstämning, som blivit allt allmännare — icke minst efter årets
dåraktiga och illa skötta konflikter (se art. Arbetsfreden i Svensk
Tidskrift, denna årgång h. 3) — nämligen att den nuvarande »ordningen»
på arbetsmarknaden medför onödigt stora risker och skador för hela
samhället.

Hade detta eller därmed sammanhängande praktiska problem
kommit under verklig diskussion på konferensen, så hade denna säkerligen
icke förlupit på ett så lyckat och harmoniskt sätt, som nu kunnat
konstateras av deltagare och press på olika håll och kanter. Nu
verkade det hela en sirlig kontradans, där deltagarna höviskt
passerade varandra utan att verkligen komma till tals. Föll någon
tillfälligtvis ur takten, så inverkade det ej avsevärt. »Ömtåliga» frågor,
d. v. s. sådana av verklig, aktuell, praktisk betydelse, undvekos på det
sorgfälligaste, och vad som sades, kunde knappast innebära några mera
överraskande nyheter för de flesta deltagare och åhörare. Icke heller
den personliga samvaron torde väl i flertalet fall ägt något av
nyhetens behag, då delegerade i stor utsträckning tillhörde

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1928/0597.html

		Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 / 593 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|