- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
2

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hur Sverige regeras. Studier i statskalendern. Av Junius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

auktoriserade revisorerna — frånsett att dessa äro en senare tids skapelse.
Hur kan det hänga ihop med ett så underligt beskaffat och så
underligt betitlat ämbetsverk? Svaret är i själva verket dubbelt,
och de två hälfterna ha åtminstone ytligt sett mycket litet med
varandra att göra.

Nedre Justitierevisionens och dess medlemmars namn leder direkt
tillbaka till de mer än 300 år gamla tider, då Gustav II Adolf och
hans medhjälpare gjorde ett försök att vänja svenska folket av
med att »gå till kungs» med sina rättstvister. En regelrätt
instansordning, där en högre domstol efter bestämda regler på nytt får
pröva den lägres domslut, är sannolikt överallt i de germanska
länderna en sen företeelse; kontrollen på underdomarnas
mångahanda missbruk låg hos räfst- och rättarting utan mer ordnad
karaktär än kungamaktens försök att inom förvaltningen hålla
öga på fogdar och ståthållare. Härpå ville nu Gustav Adolf och
hans närmaste efterföljare råda bot genom att inrätta hovrätter,
som skulle bli fasta överdomstolar — men därmed också högsta
domstolar, d. v. s. göra konungens domsrätt överflödig. Mycket
snart visade det sig emellertid omöjligt att upprätthålla denna
avsikt; man måste tillåta — eller saknade styrka att vägra —
rättssökande att igen gå till kungs, för att få ändring i en fälld dom.
Ett sådant medgivande hette beneficium revisionis, förmånen av
domens prövning, och därifrån kommer alltså namnet
justitierevision.

Men denna från början exceptionella företeelse betydde ej
tillkomsten av en ny domstol utan en uppgift för landsens fader;
svårigheten i att hindra rättssökande från att överklaga hovrättens
dom låg ej i att domstolen var andra och ej tredje instans, utan
i att ingen ville berövas rätten att gå till landets högste styresman
med sina bekymmer. I den mån beneficium revisionis alltmer
blev en normal företeelse, måste därför själva regeringen, d. v. s.
riksrådet, vissa tider sitta som justitierevision, vilket ej var en
så alldeles enkel sak för dess av otaliga militära, diplomatiska och
administrativa bestyr överhopade aristokrater, knektar och
provinshövdingar, vilkas bekantskap med rättskipningen sannolikt
var mindre än med något annat av vad de hade för händer.
Behovet av sakkunnig hjälp kändes därför sannolikt icke på något
område så starkt som på detta, och sålunda tillföll det
justitierevisionens kansli, Kungl. Maj:ts nedre justitierevision, att bereda
och föredraga målen, vilket gjorde den till en faktor av avgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free