- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
6

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Sverige regeras. Studier i statskalendern. Av Junius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsträckning med advokater som tjänat sina sporrar såsom aktiva
partipolitiker i underhuset och i regeringarna, och de »lärda»
medlemmarna, som juristerna officiellt kallas, ha spelat en av
de första fiolerna i det engelska parlamentet nästan så länge det
existerat.

Men därmed äro vi framme vid det andra karakteristiska draget
för den svenska statsverksamheten, som denna emellertid har
gemensam med den engelska men vari den skiljer sig från de
flesta andra länders — nämligen att det i allmänhet är finare
och mer eftersökt att vara hög domare än att vara hög
förvaltningsämbetsman. Att det förhåller sig så är lätt att se. Både i
avlöning och i rang stå hovrättspresidenter och justitieråd
framom (flertalet) generaldirektörer och landshövdingar, visserligen ej
på långt när lika mycket som engelska domare stå framför
engelska förvaltningsämbetsmän men dock tillräckligt för att visa
tendensen. Och den revisionssekreterare som t. ex. i egenskap av
statssekreterare har kommit in i förvaltningen på en ledande
plats anser sig i flertalet fall ha nått sina drömmars mål, om
han får sluta i Högsta Domstolen, men endast ha fått det
nästbästa, om han har att acceptera en chefspost inom central- eller
lokalförvaltningen. Länge ansågos t. ex. de revisionssekreterare
som tjänstgjort såsom statssekreterare i Justitiedepartementet
eller chefer för dess lagavdelning ha grundade anspråk på en plats
i Högsta Domstolen, om de skött sig till belåtenhet, och det var
ett slags underbetyg, om de måste nöja sig med att bli
exempelvis landshövdingar. Hela denna inställning är ett bevis för hur
pass starkt den specifika hovrättsträningen gått alla i blodet, hur
äkta jurister de blivit. I fastlandsstaterna förhåller det sig
tvärtom. En tysk understatssekreterare skulle ej vilja tänka på att
bli medlem av Reichsgericht i Leipzig, också om det eljest läte
sig göra; där är förvaltningen »kavalleriet bland de civila», den
karriär som under den gamla ordningen i Preussen rekryterades
enbart från de omhuldade samhällslagren och ensam bland civila
uppgifter förde till ställningarna i monarkens närhet eller till
ledningen i provinserna. I Sverige liksom i England föreligger det
däremot en premiering av just kvalitetsjuristerna som alltså
saknar motsvarighet annorstädes.

Men likväl är vad som skiljer det svenska systemet från det
engelska mycket mer än vad som förenar dem; och på en
huvudpunkt skiljer sig Sverige därvid från de flesta andra länder. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free