- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
16

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tio år efteråt. Av fil. d:r Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en impopulär order till trupperna, och disciplin var något som
hörde det förgångna till. Douglas Haig sade, att omkr. den 15
februari skulle han inte ha någon armé kvar i Frankrike». Med
det genom vapenstilleståndets hårda villkor kvästa och av
smårevolutioner sönderslitna Tyskland hade man relativt fria händer
att omsätta de egna önskningarna i traktatparagrafer.
Fredstraktaterna i S:t Germain, Trianon och Neuilly däremot tillkommo
mera på en slump under inverkan av varjehanda faits accomplis,
och när man nådde fram till fredsuppgörelsen med Turkiet, var
de mäktigas makt i Levanten på upphällningen och den folkliga
motståndskraften i Mindre Asien tillräckligt organiserad för att
helt omöjliggöra Sèvrestraktatens förverkligande. Sir Henry
Wilson exemplifierade i sin dagbok den 3 maj mycket åskådligt
begränsningen av konferensens makt: »Nu hota esterna, en liten
stat, att sluta separatfred med bolsjevikerna, nu marschera
finnarna mot Petrograd, nu anfalla jugoslaverna Österrike och ha
tagit Klagenfurt, nu kasta rumänerna ungrarna över Theiss, nu
bli bulgarerna bråkiga och ha fängslat några greker o. s. v. in
infinitum
. Och Paris förblir förlamat och maktlöst — — —.»
I hög grad förvirrande verkade även bolsjevikernas framstötar
först i Ungern under Béla Kún och sedan i de forna
Östersjöprovinserna.

Det var under denna kapplöpning av nybildade nationalstater
om att skapa faits accomplis samt under inbördes tvedräkt i
betydelsefulla principfrågor och gemensam rädsla för
Mellaneuropas bolsjevisering som de överarbetade, samtidigt även av
inrikespolitiska orosanledningar besvärade storgubbarna
kompromissade fram sina sedermera i diktatorston förkunnade
fredsvillkor. Huru dessa med anspråk på ofelbarhet och
oföränderlighet utrustade påbud ibland slutbehandlades, framgår med
tragikomisk tydlighet av sir Henry Wilsons avslöjanden om
överlämnandet av det digra fredstraktatsutkastet till tyskarna den 7
maj. Ännu på eftermiddagen den 5 maj hade ingen läst
fredsluntan i dess sammanhang. Bonar Law, brittisk ställföreträdande
premierminister och Lloyd Georges närmaste man i kabinettet,
löpte då runt för att söka få ihop ett fullständigt exemplar.
Balfour — utrikesministern — skämtade i ett middagssällskap
galghumoristiskt över att han i likhet med alla andra
»naturligtvis» ej hade sett fredsvillkoren. Då de den 7 maj
överlämnades till tyskarna, hade de endast ett par timmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free