Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tio år efteråt. Av fil. d:r Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l’Anschluss, som termen lyder i Parispressen, förefaller en
smula överdriven, i det att såväl i Österrike som i Tyska riket
meningarna i denna fråga torde vara rätt delade. Emellertid
har den framstående österrikiske statsmannen förbundskansler
Seipel mer än en gång utnyttjat ententemakternas farhågor i
denna del till att åt sitt land utverka ekonomiskt bistånd i olika
former. Någon från den tyska artskild österrikisk nationalitet
står det i alla händelser ej i Frankrikes makt att skapa, och
självmordsförbudet skulle ha verkat naturligare, om det ej
kommit från ett håll, där man på sin tid med mycken sympati
åsåg den montenegrinska statens uppgående i det storserbiska
Jugoslavien. Anslutningsbeslutet i Podgoritza fattades som
bekant under mycket effektiv påverkan av serbisk militär, men
i Paris förnams då ingen klagolåt över den montenegrinska
folkförsamlingens sätt att tolka innebörden av den nationella
självbestämmanderättens grundsats. Och dock kunde man den
gången med större fog tala om en nationalitets hara-kiri, än om
Wienparlamentet skulle taga sig den dristigheten före att
proklamera de österrikiska landsdelarnas återförening med
efterträdaren till det Tyska rike de dock under sekler tillhört. För
ögonblicket är, som sagt, frågan ej aktuell, men den tillhör
uppenbarligen de faror, som kunna anses hota Europas fred och
Nationernas förbunds existens.
Bland de nya stater, som framgingo ur världskrigets
omsmältningsdegel, förefaller Tjeckoslovakien att ha nått den största inre
sammanhållningen och hittills haft den lyckosammaste
utvecklingen. Till mycket stor del beror nog detta på den auktoritet,
som T. G. Masaryks starka och måttfulla personlighet förmått
utöva, och den utrikespolitiska kontinuitet, som tagit sig uttryck
i att Eduard Benesj i alla växlande koalitionsministärer
bibehållit sin utrikesportfölj. Svårlöstare ha då de problem tett sig,
som äro förknippade med sammansvetsningen till en enhetlig
stat av de olikartade landområden och nationaliteter, som
samlats inom den nya polska republikens gränser. Polen har ju
ock som omedelbar granne till den ryska sovjetstaten ett vida
mer utsatt läge, till god grannsämja med Tyskland har man
ännu ej nått fram, och ett kroniskt oroselement utgör alltjämt
Vilnakonflikten med Litauen. I denna sistnämnda stat äro ännu
efter det första årtiondet av dess tillvaro förhållandena
långtifrån stabila, medan däremot i Lettland och Estland utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
