- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
25

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledningen av krigsförvaltningstjänsten. Av kapten John Åstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1700-talet — kabinettspolitikens och manöverstrategiens tidevarv
— var sålunda en befälhavares makt och befogenhet betydligt
kringskuren och detta icke minst i förvaltningshänseende.

Av de få fältherrar, som lyckades frigöra sig från det stela och
otympliga förvaltningssystem som under denna epok tillämpades
inom de flesta krigförande länder, må i främsta rummet nämnas
Karl XII. Genom att i största möjliga utsträckning i första hand
tillvarataga krigsskådeplatsens resurser skapade denne konung
en för den tiden osedvanlig rörelsefrihet för sina arméer. Vid det
stora nordiska krigets utbrott år 1700 utövades högsta uppsikten
och ledningen av förvaltningstjänsten av krigskollegiet. Ganska
snart kom emellertid Karl XII till insikt om nödvändigheten att
förena förvaltningstjänsten med den operativa verksamheten. I
denna avsikt utnämnde konungen den högt betrodde
generalmajoren Magnus Stenbock till högste chef för det till högkvarterets
förfogande stående generalkrigskommissariatet. Under flera år
ledde general Stenbock enligt konungens direktiv
förvaltningstjänsten såväl inom krigsskådeplatsen som i hemorten. De
centrala förvaltningsmyndigheterna i hemorten — krigskollegium och
defensionskommissionen — hade endast att verkställa de order
och anvisningar, som i förvaltningshänseende lämnades av
konungen och högkvarteret.

Även Fredrik II av Preussen utövade med biträde av sitt
fältkrigskommissariat själv högsta överinseendet och ledningen av
förvaltningstjänsten inom såväl krigsskådeplatsen som hemorten.
De centrala förvaltningsmyndigheterna hade endast att enligt
konungens direktiv iordningställa de förplägnadsanstalter m. m.,
vilka skulle tjäna som bas för operationerna samt att i övrigt ordna
tillförseltjänsten i enlighet med högkvarterets anvisningar. Liksom
Karl XII insåg denne fältherre nödvändigheten av att
sammanknyta förvaltningen och operationerna under gemensam ledning,
och denna åtgärd torde i stor utsträckning hava bidragit till den
preussiske konungens stora framgångar i fält. Inom övriga länder
däremot var överbefälhavarens inflytande på förvaltningstjänsten
under denna epok ytterst ringa. Detta förhållande ledde ofta till,
att hemortsmyndigheterna bestämde takten i operationerna, vilka
merendels inskränkte sig till att söka taga fiendens magasin och
hota hans förbindelser.

De oordnade förvaltningsförhållanden, som voro rådande
under revolutionskrigen i Frankrike i slutet av 1700-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free