- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
26

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledningen av krigsförvaltningstjänsten. Av kapten John Åstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omöjliggjorde en ordnad krigföring. Sedan Napoleon kommit till makten,
var en av hans första åtgärder att bringa reda i
förvaltningsväsendet. Denne fältherre hade även klart för sig, att någon
bestämd gräns icke kunde uppdragas mellan den rent militära
verksamheten i fält och förvaltningstjänsten, utan den senare måste
regleras i full överensstämmelse med det operativa läget, och för
detta ändamål krävdes en enhetlig ledning, förenad i högste
befälhavarens hand. Napoleon behöll därför städse
krigsförvaltningstjänstens ledning i egna händer. Förvaltningsorganen i
hemorten och i fält voro blott redskap i kejsarens kraftiga hand.
Efter de napoleonska krigen frångick man emellertid detta
enhetliga system, i det att högsta ledningen av
krigsförvaltningstjänsten åter lades i händerna på de centrala myndigheterna i
hemorten. Sålunda handhades å preussisk sida under fälttåget i
Böhmen 1866 högsta ledningen av förvaltningstjänsten av
krigsministeriet i Berlin. I den mån krigsortens resurser icke kunde
tillvaratagas av trupperna själva, ålåg det denna myndighet att
framföra erforderliga förnödenheter till krigsskådeplatsen. Denna
tillförseltjänst skulle emellertid ordnas på sidan av den vanliga
tjänstevägen utan högkvarterets medverkan. Ett dylikt systems
alla nackdelar framträdde snart. Redan under frammarschen
genom Böhmen uppstodo stora slitningar inom
förvaltningstjänsten, vilket hotade att omintetgöra operationernas fullföljande.
Försök gjordes från såväl högkvarterets som armékvarterens sida
att bringa reda i de oordnade förvaltningsförhållandena utan att
dock leda till resultat. Det vill nästan synas, som om
krigsministeriet icke tillät, att de högre militära myndigheterna blandade
sig i deras författningsenligt tillkommande angelägenheter, oaktat
vederbörande helt säkert själva torde hava insett sin begränsade
förmåga att från Berlin utöva ledningen av förvaltningstjänsten
inom krigsskådeplatsen. Först sedan generalstabschefen Moltke
genom slaget vid Königgrätz lyckats förskaffa sig tillräckligt
inflytande och personligen ingripit för förvaltningstjänstens
ordnande, inträdde någorlunda ordnade förhållanden under krigets
sista skede.

Erfarenheterna från fälttåget i Böhmen 1866 visa med all
önskvärd tydlighet, att förvaltningstjänsten måste enhetligt regleras
och stå i full överensstämmelse med den operativa ledningens
avsikter. De oklara befälsförhållanden, som under fälttågets första
skede voro rådande inom det preussiska krigsförvaltningsväsendet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free