- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
28

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledningen av krigsförvaltningstjänsten. Av kapten John Åstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

centrala förvaltningsmyndigheter, vilka intaga en fullt självständig
ställning under konungen, åligger det under fredstid att i
samråd med chefen för generalstaben utarbeta de allmänna planer,
som äro erforderliga för säkerställandet av härens krigsberedskap.
Denna fristående ställning, som Arméförvaltningens departement
under fredstid innehava, behålla de även under krig. Anledningen
härtill är, att det svenska högkvarteret enligt nuvarande
sammansättning icke förfogar över fackkunnig förvaltningspersonal för
utövandet av högsta ledningen av förvaltningstjänsten i fält. En
dylik organisation, som enligt alla hittills vunna krigserfarenheter
visat sig olämplig, torde även för vårt lands vidkommande kunna
betraktas som mindre ändamålsenlig. Det kräves nämligen för
åstadkommandet av enhetlig ledning av den militära verksamheten
i fält, att högste befälhavaren för fälthären har direkt inflytande
på förvaltningens olika grenar, och fördenskull måste högsta
förvaltningsledningen utövas från högkvarteret, som för detta
ändamål bör förfoga över kvalificerad förvaltningspersonal.

För att i någon mån neutralisera olägenheterna med den
nuvarande organisationen har man — speciellt i avsikt att
säkerställa sambandet mellan operationerna och förvaltningstjänsten —
sökt tillvarataga krigsledningens inflytande på de centrala
förvaltningsmyndigheterna i hemorten därigenom, att
Arméförvaltningens departement äro skyldiga att, så långt ske kan, tillmötesgå
de allmänna anvisningar, som högste befälhavaren i krigföringens
intresse äger utfärda. Förhållanden kunna emellertid under ett
krigs hårda påfrestningar och otaliga växlingar inträffa, som
kräva att hastiga beslut fattas. I dylika kritiska lägen torde ett
utfärdande av allmänna anvisningar till
förvaltningsmyndigheterna i hemorten icke medhinnas, än mindre ha kanske dessa
möjligheter att efterkomma den operativa ledningens önskemål.

Arméförvaltningens rätt att meddela tjänstegrenscheferna vid
de olika armékvarteren de anvisningar, som erfordras i
förvaltningshänseende, torde icke heller vara uteslutande till gagn för
operationerna, enär dessa anvisningar naturligt nog icke alltid
kunna stå i full överensstämmelse med högste befälhavarens
intressen. Enligt nu gällande bestämmelser äger emellertid högste
befälhavaren rätt att ändra av Arméförvaltningens departement
utfärdade anvisningar, därest dessa strida emot de befallningar,
som utfärdats från högkvarteret eller i övrigt icke överensstämma
med krigslägets fordringar. Den s. k. anvisningsvägen är givetvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free