- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
32

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liberala falangens uppåtgående statsrättslige expert, som talar för
majoritetsröstning, »per capita röstning», i utskotten.
Representationen är fullkomlig, framhåller Mörner, som härvidlag följer sin
stora auktoritet från franska revolutionen abbé Sieyès, när den ger
uttryck åt den allmänna viljan i den mån denna utgör extraktet
av alla enskildas av upplysningen renade viljeyttringar. Detta är
nu ej möjligt i vår ståndsrepresentation, där de olika ståndens
särintressen stå söndrade mot varandra. I utskotten borde
emellertid ståndsskillnaden få försvinna och per capita-omröstningen
införas. Där bör lugn saklighet råda, ej ståndens esprit de corps,
som så ofta leder vilse i allmänna frågor (juli, s. 155 ff.),

När diskussionerna om den blivande tryckfrihetsförordningen
började, uppträdde Hammarsköld, manad, säger han, såväl av
sitt kall i staten som av oskrymtad hänförelse för saken, för att
varna för inskränkningar i »den så naturliga och billiga
rättigheten som kallas Tryckfrihet», denna människans första och
ädlaste rätt. Helst borde inga inskränkande bestämmelser alls
finnas i »wårt Lärdomsrike», men med hänsyn till att landet nyss
suckat under det grymmaste trycktvång torde en så liberal lag som
möjligt behövas för att fostra folket till full frihet i detta
avseende. Ty det kunde ej förnekas, att mängden hos oss
fortfarande trodde, att »ett twångslöst yttrande af menniskans
intellectuella krafter skulle föra oss gerad i klorne af de rysliga spökena
Jacobinism och fritänkeri». På det hela taget fann Hammarsköld
förslaget gott och nagelfor endast några detaljer, vilka han tyckte
smaka skråtvång i litteraturen (okt., s. 4162 ff.).

Under höstens lopp 1809 stod striden hård mellan den liberala
falangen, 1809 års män eller Mannerheimska partiet, som det
kallades efter ledaren, och det reaktionära gustavianska partiet med
grevarne Ruuth och Jacob de De la Gardie i spetsen. De båda
partierna drabbade häftigt samman under debatterna å riddarhuset
i oktober rörande förslaget om den nya riksdagsordningen.
Gustavianerna hade samlat sina skaror mangrant, och under sin
förfarna ledning segrade partiet gång på gång i voteringarna. Den
liberala gruppen, som främst slog vakt kring sitt verk, den nya
regeringsformen, hade i elden samtliga sina främsta krafter,
Mannerheim, A. G. Mörner, Jacob Cederström, bröderna A. G. och G. A.
Silverstolpe, David von Schulzenheim m. fl., och vid olika
tillfällen reserverade sig partianhängarna mot majoritetens enligt
deras mening grundlagsstridiga beslut. Bland dessa reservanter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free