Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna vi även Lorenzo Hammarsköld. Han stod ju alltsedan
riksdagens början vid deras sida och fick även nu anledning att yttra
sig. Saken gällde återigen omröstning i utskotten, där de liberala,
som nämnts, hyllade per capita-omröstningen, medan gustavianerna
önskade bibehålla det gamla hävdvunna röstningssättet,
vilket även segrade i voteringen. Schulzenheim hade, med
instämmande av Jacob Cederström, yrkat på införande av per
capitaomröstning, åberopande det kända skälet att man i utskotten
borde undvika esprit de corps. Det vore en förnuftsplikt likaväl
som en medborgerlig skyldighet att på denna punkt nu undvika
den olycksaliga ståndssplittringen, varav vi röjt så många svåra
följder, och i stället antaga »mer populaira samhälls-principer».
Lorenzo Hammarsköld reste sig och yttrade:
Utom det jag förenar mig med Herr von Schulzenheim och Friherre
Cederström att tillstyrka Voteringen per capita, får jag tillägga, att ju
flera bommar ett folk sätter för utöfningen af billiga rättigheter, dess
mera undansparkar det sluteligen alla barrierer. Innan jag war
Adelsman war jag menniska och Stats-Borgare. Skole wi nu handla emot
upplysningen, endast för att följa wissa conventionella wanor, (okt.,
s. 4486).
Man kan i detta karakteristiska inlägg, som blev ett av den
ungdomlige folkrepresentantens sista under revolutionsriksdagen,
skönja, om man så vill, ett helt tidevarvs syn på samhälle och
stat. Det är upplysningstidens frihetspatos, som här talar, närt
av naturrättens statsfilosofi med Locke, Voltaire och
encyklopedisterna i têten men först och sist av Rousseau, jämlikhetens och
det oskuldsfulla naturtillståndets entusiastiske förkunnare. Vi höra
återklangen av franska revolutionens eldande fraseologi mot
tyrannerna och mot ståndsolikheterna, för liberté och égalité,
proklamerade bland annat i 1789 års Déclaration des droits de l’homme
et du citoyen, varav Europa under tjugo år genljudit. I vår
närmast efter tryckfriheten i april 1809 svällande politiska
broschyrlitteratur träffa vi ständigt på vältaliga vittnesbörd från denna
mäktiga inspirationskälla, som även lämnat stoff till åtskilliga
deklamationer i stånden. Och bakom la grande révolution skymta
tidigare folkrörelser, uppror och omstörtningsförsök riktade mot
denna världens herrar och sammanhållna av manande slagord
som John Balls agitatoriska, i alla europeiska länder spridda strof:
»När Adam grävde och Eva spann, vem var väl då en adelsman»?
Hammarskölds korta utbrott försätter oss, med få ord, mitt i
upplysningstidens naturrättsliga allmänning, där vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
