- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
36

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en högre, av känsla och förnuft i förening genomsyrad
åskådning, syftande till släktets ideella förädling och ej blott till timlig
lycksalighet, civismens fadda borgerliga sällhet. Med brak och
dån kastade sig den unga generationen till anfall, och ingen
tvivlade väl på att ej saken gällde vårt vilseförda folks väl och ve.
Den oblodiga marsrevolutionen hade väckt land och rike, friska
vindar blåste över vårt beträngda folk, och man kände sig i
kontakt med tidens stora rörelser när man gick till storms mot den
svunna epokens föraktliga livsmaximer. Man var fullt på det
klara med att det gällde varken mer eller mindre än en revolution
på litteraturens marker. Den »grinande fransyska» andan skulle
slutgiltigt ryckas ur högsätet för den nya tiden, vars sköldmärken
även buro symboler från det forna Germaniens och Manhems
ridderliga tidsåldrar. Göterna träda vid sidan av de svärmande
fosforisterna för att på medborgerlighetens områden söka gjuta
en sundare, fornnordisk anda i det nyss frälsta fosterlandet. Ej
underligt då, att förkämparna för den tid man riktade sig emot,
kommo att bli svårt utsatta för de anfallandes stridsiver.
Hammarsköld hade redan i sina 1808 utgivna Försök till en kritik
öfver Friedrich von Schiller förebådat den nyromantiska
inställningen hos oss (Warburg i Svensk Litteraturhistoria, 2. uppl., del
3, s. 171). Med sina bekanta Kritiska bref rörande Herr
Canzli-Rådet C. G. af Leopolds Samlade skrifter riktade han 1810
öppet den nya skolans pereat över akademisterna. När Atterbom i
Phosphoros 1811 håller vidräkningen med den akademiska
»didaskaliska» poesien, utväljer han A. G. Silverstolpe som typen för
nyttighetsbegreppets förfäktare (»Silverstolpiaden»). Han valde
rätt i så måtto, att Silverstolpe framstår som en utpräglad
representant för vårt sjuttonhundratals civistiskt-utilistiska klassicism
(Gobom, Axel Gabriel Silverstolpe, s. 122 f.). Och Hammarsköld
anser som en självfallen sak, att hans skaldestycken överträffa
Silverstolpes et consortes »rimmerier», (brev 4/12 1812 till Rääf,
tr. i Ahnfelt, L. F. Rääf af Småland, s. 255). Genom den
litterära verksamheten fördes sålunda Hammarsköld snart nog i
opposition mot en av de verksammaste av 1809 års liberala
grundlagsstiftare. Oppositionsställningen skulle ej begränsa sig till
vitterhetens fält. Vi få tillfälle följa frontförändringen även på
politikens.

Hammarsköld deltog ej i förhandlingarna å urtima riksdagarna
i Örebro 1810 och 1812. Hans tjänst band honom väl i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free