- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
44

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— som bekant K. U:s sekreterare 1809 vid utarbetandet av R. F. —
haft annan del i grundlagsstiftandet än en utskottssekreterare i
allmänhet äger å ärendena. Man hade yttrat att man borde
belöna snillet, men Hammarsköld funne intet område, där Järta
överhuvud utmärkt sig, allraminst som stort snille eller »en så
obäklig kraft» att han, som till följd av ögonblickets nycker
lämnade statstjänsten, kunde påräkna extra belöning.
(Hammarsköld avser härmed Järtas frånträdande av
statssekreterarebefattningen åren 1811 och 1816, vilket han kritiserat även i anmälan
i Litteraturtidningen, s. 682 n.) Man kände av Järtas hand en
liten »putslustig» broschyr från 1790-talet, mindre kvick än
många andra. Började man att pensionera snillen, så skulle till
nästa riksdag åtskilliga lämna sina sysslor, lägga armarna i kors
och kräva pension (sept., s. 68 ff). Pensionsfrågan gick
emellertid igenom. En ledamot reserverade sig mot beslutet —
Hammarsköld! Som en välgörande kontrast gentemot detta uppenbart
kotterifärgade ställningstagande framstår Schwerins klokt
koncilianta hållning.

I allmänhet måste dock vitsordas, att Hammarskölds
uppträdande å riddarhuset leddes av aktningsvärd övertygelse för den
sak han tog sig an. Utan att rättvisligen böra beskyllas för
överord kunde han vid debatterna år 1823 om förbättringar i det
högre undervisningsväsendet framhålla, att nit för den svenska
lärdomen och litteraturen varit hans enda passion (dec. II, s. 67).
Hårt måste det därför ha varit för honom att just under dessa
debatter få höra från ungdomsvännen August von
Hartmansdorff, som åtnjutit mycken gästfrihet i hans hem, den otrevliga
förmodan, att hans kritik av förhållandena vid universiteten
dikterades av obehagliga minnen av misslyckade examina, varmed
Hartmansdorff syftade på att Hammarsköld vid fil.
kandidatexamen 1805 ej erhöll nog höga betyg att då promoveras till
magister, vilket skedde först år 1812. (Liknande anspelningar
framställdes även av andra antagonister, t. ex. Samuel Ödmann se
Henning Wijkmark, Från Nya elementarskolans ungdomstid,
s. 26 f.) Hammarsköld tillbakavisade indignerat Hartmansdorffs
»lindrigast sagt» ohemula insinuation, värdig en dålig advokat
men ej R. o. A:s rum. Och han fortsatte med ord som må
avsluta denna korta skildring av hans riddarhusbana: »I 20 år har
jag, inför Nationens ögon, fört ett offentligt lif, och stått blott för
anmärkningar och anfall från alla håll, men hittills har ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free