Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Sigfrid Siwertz: Jonas och Draken - Selma Lagerlöf: Anna Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskap blott för att, då han nått sitt mål, släppa detta och kasta sig in
i politikens och journalistlivets hetsande virvel, är en utomordentligt
intressant modern typ, gripen direkt ur livet och genomförd med
överlägsen gestaltningsförmåga. Bäst äro kanske skildringarna från Jonas
ungdomsår, där författaren särskilt i idyllerna från gamla Fjärdingen
fått in mycket av den obeskrivliga charme, som fordom låg över Upsalas
tysta och fridfulla lärdomskvarter. Också studieåren med deras
intellektuella hänförelse och deras förkärlek för logiska deduktioner och
halsbrytande dialektik har Siwertz skildrat med en värme, som
förråder djup och personlig förståelse. En typ som den kärve filosofen
Vergelin, fattig, ensam och svulten men oböjligt stolt i sin isande atmosfär
av abstraktioner tycker man sig känna igen från Luthagens
studentrum. — Bokens senare del, som behandlar Jonas verksamhet i
journalistikens tjänst, hans förtvivlade försök att ur det slitande jäktet rädda
en gnista av personlig lycka och hans slutliga skeppsbrott, intresserar
på ett annat sätt än inledningens Upsalabilder. Siwertz har fått ett
kraftigt grepp om sitt ämne och avvunnit det ett intresse, flämtande
och hetsigt som själva det liv han skildrar, men det huvudsakliga
intrycket är tragiskt: hur mycket av arbetskraft, intelligens och vetande
som alltjämt till ringa eller ingen nytta males till stoft i denna
aktualitetens aldrig vilande Grottekvarn! Ett ögonblicks rast i loppet kan betyda
att konkurrenten får försprång, och då är slaget förlorat. Jonas von
Dankvart tror sig vara stark nog att kunna behärska sitt öde, då han
kastar sig in på tävlingsbanan, men det går honom som så många
andra: när han lämnar den är det som bitter och desillusionerad invalid.
Skildringen är på en gång sann och gripande. Hade författaren velat
sätta ett motto över den, hade han kunnat välja evangeliets ord: »Vad
gagnar det människan om hon vinner hela världen men tager skada till
sin själ?»
Anna Svärd, Selma Lagerlöfs nya arbete, anknyter till de
bägge förut utkomna volymerna i den Löwensköldska släktkrönikan.
Huvudfigurerna äro den unge prästen Karl Artur Ekenstedt och hans maka,
dalkullan Anna Svärd, som han anser sig ha fått Guds befallning att
taga till maka, sedan hans förbindelse med Charlotte Löwensköld
blivit bruten. Det är mycket som vävts tillsammans i denna bok och
många livsöden, som draga oss förbi: Karl Artur själv, den
underlige predikanten med sina illa realiserade ideal av självförnekelse och
uppoffring, den torra och praktiska dalkullan Anna Svärd, som håller på
sitt eget in i det sista och icke vill dela med någon vare sig i himmelen
eller på jorden, den motbjudande vampyrtypen Thea Sundler, »skojarbaronen»
Göran Löwensköld, en förvildad och brutaliserad kavaljersfigur,
och slutligen hela den Löwensköldska släktkreisen i Karlstad och på
Hedeby gård. Icke är hela skildringen så alldeles fast sammanfogad,
och nog finns det rätt mycket av episoder vid sidan av handlingen, som
kanske tynga den i onödan, men över det hela vilar dock alltid något av
den magiska fantasikraft som är Selma Lagerlöfs hemlighet. Vackra
sagor äro sällan långa, heter det. Sagan om Anna Svärd är icke direkt
vacker men däremot ovedersägligen ganska lång. Desto mer visar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
