Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- En aktuell skolhistoria. Av Gustaf Jacobson
- Henning Wijkmark: Från Nya Elementarskolans ungdomstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN AKTUELL SKOLHISTORIA
Henning Wijkmark. Från Nya Elementarskolans ungdomstid. Festskrift vid skolans 100 års-jubileum. Norstedt & Söner 1928. Pris: häft. 10:50.
Ett av de starkaste intryck man får vid läsningen av d:r Henning
Wijkmarks till Nya Elementarskolans 100-års-jubileum utgivna festskrift är
bekräftelsen på satsen, att ingenting är nytt under solen. Man finner — om
man inte vetat det förut — att en hel rad av våra dagars för »moderna»
utgivna pedagogiska principer och reformprojekt varit aktuella för det
släktled, som levde för hundra år sedan, och ännu långt tidigare. Detta
gäller om sådant som åskådningsundervisning och självverksamhet,
studiernas naturliga progression, hänsyn till de individuella anlagen,
tillgodoseendet av kroppens utbildning i lika mån som själens, svenska
språkets vård och mycket annat, vilket proklamerades som principer
för Nya Elementarskolan, då denna 1828 framgick som första resultat
av det tidigare 1800-talets skoldiskussion i vårt land med rötter i
1700-talets banbrytande kamp mellan klassicism och utilitarism på det
pedagogiska området. Det gäller också om den s. k. fria flyttningen, en
av favoritidéerna hos Nya Elementarskolans fäder; den upptogs och
praktiserades, den vägdes och befanns för lätt för att åter knäsättas av
våra ultramoderna pedagoger, som allting glömt och ingenting lärt
annat än vad de hämtat ur de amerikanska barnböckerna för dagen.
I d:r Wijkmarks bok får man en med hans sedvanliga säkerhet gjord
teckning av hela denna utveckling: strömningarna i svensk pedagogik
under 1700-talet, diskussionens fortskridande från det 1801 inrättade
s. k. kanslersgillet till 1825 års stora uppfostringskommission, de
segslitna debatterna inom denna och slutligen inrättandet av den nya
försöksskolan — Nya Elementar. Flera av de principer, som där skulle
tillämpas, särskilt ämnesläsning, växelundervisning och monitörsystem, voro
lån från krigsakademien på Karlberg, och dess ledare general J. P. Lefrén
kan nog betecknas som den nya skolans upphovsman. Men det är icke
blott frågornas teoretiska dryftande som behandlas, man får även veta,
hur programmet omsattes i praktiken och tillämpades under den nya
skolans första verksamhetstid. Huru högt man uppskattade de nya
idéerna, därom vittnar vad en fader åberopar som sin sons meriter för
inträde i skolan: pojken hade systematiskt avhållits från all
utanläsning (utom Luthers lilla katekes) och från all grammatikalisk
undervisning, och de ovanliga anlag han hade för aritmetik hade tillåtits
utveckla sig icke på »minnets och den mekaniska sifferuppställningens»
utan på »tankens och förståndets» väg. Historien böra eleverna —
skriver Lefrén till Hartmansdorff — läsa så, att »de kunna väl och
säkert berätta, vad boken innehåller, men icke läsa verbalt utantill som
papegojor, ty sådant förstör både minnet och förståndet». Även de yttre
sidorna i skolans liv behandlas utförligt: de lokala förhållandena,
timplan, lärarnas tjänstgöring, disciplin, avgångsexamen, festligheter m. m.
Huru rik på skolhistoriskt och allmänt kulturhistoriskt stoff d:r
Wijkmarks bok än är, mest fängslande synes förf. dock, när han kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0059.html
