- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
61

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Utrikespolitik och statskonst. Av Yngve Lorents - G. G. Westman: Utrikespolitiska silhuetter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanslerstid stod det eftersträvade närmandet till England icke i motsättning till
de övriga fördragen. Hade tidigare sonderingar i samma riktning haft
en övervägande mot Ryssland riktad tendens, var förslaget under
1880-talets sista år förestavat av motsättningen till Frankrike, varmed
Bismarck befarade en konflikt. Det gällde främst Tysklands skydd västerut
och behövde således icke i egentlig mening beröra Tysklands
överenskommelser med andra stormakter, som främst togo sikte på situationen
på Balkanhalvön och i Medelhavet. Trådarna till Petersburg voro ännu
icke avklippta, Frankrike stod alltjämt isolerat. Vilken betydelse en tysk
anknytning även till England under sådana förhållanden skulle få ligger
i öppen dag. Bismarcks engelska förbundspolitik, som hittills varit
jämförelsevis undanskymd, förtjänar mer än väl en allmännare
uppmärksamhet. Bismarck strävade efter att draga in England i ansvaret för den
europeiska kontinentens öden och drevs härvid av den övertygelsen att
härigenom faran för ett stort europeiskt krig skulle minskas. Trots
många gemensamma intressen omöjliggjordes ett verkligt samförstånd
genom från ömse håll framförda förbehåll. I alla händelser ger denna
Bismarcks förbundsplan ett ytterligare bevis för rörligheten och
mångsidigheten i den tyske statsmannens diplomatiska verksamhet. Bismarck
slog sig aldrig till ro efter ett vunnet resultat. Visserligen fanns det
perioder, då utrikespolitiken liksom gick av sig själv och icke beredde
honom de sömnlösa nätter, varöver han annars ofta klagade. Men dessa
perioder voro övergående. Snart framträdde nya problem, som krävde
nya kombinationer. Bismarck var ständigt vaksam för att utnyttja
konjunkturerna. Såsom läromästare i statskonst kunde förf. icke ha valt
en bättre förebild. Men även den skildring han samtidigt ger av
stormaktspolitiken i stort under en för det moderna Europas gestaltning
avgörande period är utomordentligt instruktiv. Man kan icke
undertrycka den förhoppningen, att han fortsätter sin framställning, så att
den direkta anknytningen till vår egen tid kan vinnas.

                                                                                Yngve Lorentz.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free