Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15 jan. 1929 - »Äktfinsk» framstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i allmänt plenum eller vid gemensamt sammanträde av skolstyrelsens
olika avdelningar utom i andra fall även då »enhetlighet eljest anses
önskvärd». Att detta förslag, som skulle öppnat porten för det rena
godtycket, icke kom med, torde ha berott på en kompromiss i sista stund,
varigenom en partiell regeringskris undveks.
Omständigheterna vid förordningens tillblivelse äro även i övrigt
ägnade att väcka uppmärksamhet. Såsom den finske politikern och
nuvarande undervisningsministern Ingman i en skarp vidräkning med den
nya förordningen framhållit, äro »förvaltningstekniska» synpunkter icke
tillräckliga för att förklara den brådska regeringen utvecklade i denna
sak. Samtidigt som ett förslag till förordning insändes till skolstyrelsen
i och för dess utlåtande uppgjorde regeringen på egen hand och,
enligt en icke vederlagd uppgift, i samråd med enskilda medlemmar av
skolstyrelsen ett radikalare förslag, vilket förslag senare lades till grund
för beslutet. Och sedan riksdagen samlats och en interpellation i frågan
inlämnats av den svenska riksdagsgruppen, forcerades behandlingen i
regeringen vid ett nattligt sammanträde, varefter — likaledes enligt en
i pressen synlig uppgift — man ännu samma natt sökte vinna
statsöverhuvudets stadfästelse. Då detta icke kunde ernås, blev följden den
att förordningen emanerade den 6 november såsom en regeringens gåva
till finlandssvenskarna på deras traditionellt firade »svenska dag».
Riksdagen, som bl. a. vid budgetbehandlingen 1926 voterat mot
indragningen av ett svenskt skolrådsämbete, ställdes sålunda inför ett
fait accompli.
De agerande visade sig ha räknat rätt, då de antogo att riksdagen,
ställd inför ett fullbordat faktum, icke skulle fälla regeringen. Vid
interpellationsdebatten deklarerade den socialdemokratiska gruppen
genom sin ordförande sitt bestämda ogillande och uppfordrade regeringen
att uppgöra proposition till lag angående skolväsendet, men avhöll sig
från omröstning rörande det förslag till övergång till dagordningen, som
svenskarna framfört. Av de borgerliga finnarna var det egentligen
endast skolstyrelsens chef, herr Mantere, som bjöd på kritik av
regeringens åtgärd, på samma gång som han vitsordade den svenska
skolstyrelseavdelningens lojalitet och arbetsprestationer. Att den opinion,
som senare framburits i herr Ingmans ovan åberopade tidningsartikel,
alls icke kom till uttryck vid riksdagens plenum är onekligen ägnat att
förvåna. Man frågar sig, om den inflytelserike partichefen denna gång
stod ensam om sin åsikt.
Även om regeringen icke stupade på denna, för dess egen och
riksdagens värdighet nedsättande gärning, så bidrog den måhända i högre
grad än någon annan fråga till att undergräva regeringens anseende och
förbereda dess fall. Det äktfinska jublet över framgången, som, blandat
med missnöje över att bytet icke blivit större, mötte främst i
regeringspartiets egna organ, gick illa ihop med undervisningsministerns försök
att inför riksdagen reducera åtgärden till en förvaltningsteknisk reform
av andra ordningen, förestavad enbart av sakliga skäl. En titt bakom
kulisserna ger en föreställning om huru litet sakligt frågan i själva
verket behandlats, huru fastmer ovidkommande, dunkla krafter drivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
