Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15 jan. 1929 - Manövrer kring Kellogpakten - Den jugoslaviska diktaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland, Estland och Lettland. Och vad skulle Polens vän Frankrike
säga, om man i Warschau sprang åstad och undertecknade ett
specialfördrag med Ryssland jämsides allenast med Litauen?
Den polska svarsnoten präglades av en tydlig önskan att vinna tid.
Man förklarade sig i princip antaga det ryska förslaget men
förbehöll sig att allvarligt pröva dess detaljer och framställa motförslag
om »modifikationer». En viss förvåning uttalades över att Rysslands
övriga grannar ej fått mottaga liknande förslag; Polen för sin del
ansåge, att problemet om trygghet i östra Europa måste behandlas
i gemenskap med alla intresserade stater. Kelloggpakten förutsatte
för övrigt en »solidarisk ratifikation» av alla de ursprungliga femton
signatärmakterna, till vilka även Polen hörde. Warschauregeringen
ansåg sig därför böra rådfråga dessa signatärer om projektet att i
stället åstadkomma ett partiellt ikraftträdande av fördraget.
Ryska regeringen besvarade så gott som genast — blott 27 timmar
efter dess emottagande — den polska noten. Polens chargé d’affaires,
som låg sjuk, överraskades natten till den 12 januari genom
överlämnandet av den ryska svarsnoten. Brådskan förklaras väl enklast
med att man i den första noten byggt hela sin argumentering på det
långa dröjsmålet med Kelloggpaktens ratificering av Förenta staterna
och nu ville hinna före senatens ratifikationsbeslut. Kanske ville
man också inge den ryska allmänheten det intrycket, att här förelåge
en verklig krigsfara, vilken regeringen febrilt arbetade på att avvärja.
Det senaste ryska aktstycket säges slå rekord i fråga om
mångordighet och slarvig avfattning. Först tar Litvinov naturligtvis fasta på
polska regeringens principiella antagande av det ryska förslaget.
Därefter försäkras, att man gärna vill framställa samma förslag även till
övriga grannstater, så snart man fått visshet om att de anslutit sig
till Kelloggpakten. Enär Ryssland ej underhåller diplomatiska
förbindelser med Rumänien, vore Moskvaregeringen tacksam, om den
polska ville förhöra sig i Bukarest om rumäniska regeringens ställning
till det ryska uppslaget. Under påpekande av att detta ej skulle
ålägga Polen några nya förpliktelser utöver dem det redan åtagit sig
i Kelloggpakten beklagar Litvinov, att polska regeringen ej velat
omedelbart förverkliga det ryska förslaget. I Warschaupressen har man
de senaste dagarna skämtat en smula över ryssarnas »brandkårsiver»
i denna sak, och förmodligen glädjer sig nu polska regeringen över
att amerikanska senatens beslut bragt hela frågan i nytt läge och
försvagat ryssarnas huvudargument, att Amerikas dröjsmål framkallat ett
trängande behov av separatavtal av samma innehåll. Skriverier i
mängd har Litvinovs senaste fredsmanöver framkallat, men det är
också allt.
Den jugoslaviska diktaturen. Den länge öppna klyftan mellan serber och kroater
har ständigt vidgats. Alla försök att på
parlamentarisk väg fylla den ha visat sig fruktlösa. Spänningen mellan de båda
nationerna drevs förra sommaren till sin spets, då en montenegrinsk
deputerad av serbisk börd den 20 juni i själva skupsjtinan miste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
