- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
83

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade hört till dem, som under de föregående åren givit rum åt
de skarpaste tyskfientliga uttalandena (av Carl von Bergen, Lars
Johan Hierta, Adolf Hedin m. fl.), och Siljeström torde i det
hela ha delat denna uppfattning. I den artikel, som här åsyftas,
upptar han till diskussion problemet om möjligheten av fredens
bibehållande i Europa och uppställer då först frågan: Från vilka
håll hotas den allmänna freden? Svaret blir obetingat, att freden
utan jämförelse har mer att frukta av Frankrike än av
Tyskland, dels på grund av revanschhotet, dels på grund av de
instabila inre förhållandena i Frankrike. Allra mest hotas dock
freden av Ryssland med dess måttlösa erövringspolitik.
Frankrikes isolering och Rysslands isolering bli därför två oeftergivliga
villkor för fredens bibehållande. Som medel för detta måls
vinnande tänker sig förf. ett stort fredsförbund, närmare bestämt
ett mellaneuropeiskt och tillika väsentligen germanskt
fredsförbund, omfattande Tyskland, Österrike, Holland, de skandinaviska
staterna, eventuellt Belgien och Schweiz och därtill England. För
Sverige och det övriga Skandinavien ligger numera den enda
säkerheten i att »med glömska av det framfarna sluta sig till den
mäktigare stamförvanten i söder». Därmed behövde dock icke
följa någon förändring av de vänliga känslorna mot Frankrike.
»Amicus Francus, amicus Allemannus, sed magis arnica libertas»,
så travesterar förf, ett känt uttryck för att åskådliggöra sin
tankegång. Villkoret för det hela är dock — säger förf. till slut —
att Tyskland erkänner »rättvisans och humanitetens grundsatser»
genom att låta befolkningen i Slesvig, Elsass och Lothringen fritt
bestämma över sitt öde. Trots det utopiska i de positiva förslagen
är resonemanget symptomatiskt för ett förändrat tänkesätt, en
utrikespolitisk nyorientering, en strävan att taga lärdom av
erfarenheten och blicka framåt i stället för att envist bita sig fast
i gamla åskådningssätt.

Tronskiftet 1872 har ju ansetts som epokgörande med hänsyn
till inriktningen av svensk utrikespolitik. Och det säkerligen med
rätta. Oscar II hade från ungdomen utpräglade sympatier för den
tyska kulturen, han var förtrogen med tysk litteratur och hade
översatt några av dess klassiska verk, Herders Cid och Goethes
Torquato Tasso. Han hade genom sitt giftermål kommit i
släktskapsförbindelse med flera av de tyska furstehusen, och han
var personlig vän med kejsar Wilhelm och kronprins Fredrik
Wilhelm. Däremot synas hans känslor för Frankrike egentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free