- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
85

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

situation, och såsom minister i Petersburg under sju år hade han
målmedvetet arbetat på att återställa ett gott förhållande till
Ryssland efter den demonstrationspolitik, som alltsedan
Krimkriget på mer eller mindre officiellt svenskt håll förts mot den
östra grannen. Samma principer sökte han nu såsom
utrikesminister tillämpa visavi Tyskland. Björnstjerna hade nog i viss
mån delat sin samtids övertro på Frankrikes makt, och dess
nederlag 1870 slog honom med häpnad. »Sorgligt i sanning är
Frankrikes nederlag och förnedring. Allt vad de förut sagt har tydligen
varit idel lögn», skrev han till brodern Carl Björnstjerna (10 okt.
1870). Å andra sidan kan han inte glädja sig åt Preussens seger.
»Skada att preussarnas gamla synder förhindra sympatierna för
dem, ty makalöst ha de skött sig i detta krig». De gamla synderna
— det är givetvis beteendet mot Danmark. Strax efter krigets
utbrott hade Björnstjerna ett samtal med preussiske
ambassadören i Petersburg, prinsen av Reuss, om den andel de skandinaviska
staterna kunde tänkas få i händelserna under kriget. Han
framhöll då — enligt vad han berättar i sin dagbok — det önskvärda
i att Preussen ofördröjligen måtte verkställa sin åtagna
förpliktelse att återställa Nordslesvig och att det inte under det pågående
kriget måtte släpa med danskar i de preussiska härarna till kamp
för Tyskland, som de hata. Björnstjerna hörde emellertid till
dem, hos vilka man tidigast kan spåra en omsvängning i
tänkesättet. Redan i april 1871 uttalar han sitt djupa misshag med den
svenska pressens hållning, dess blindhet att »ständigt på ett lika
oförskämt som obilligt sätt insultera Tyskland och tyskarna, som
kunde vara våra naturliga bundsförvanter och vilka till lynne,
seder, religion och bildning stå oss så nära». Och han erinrar i
detta sammanhang om vänskapen mellan Tyskland och Ryssland
och den fara denna vänskap skulle kunna innebära för oss, om
vi framhärdade i våra »näsvisa» och obetänksamma
antipatiyttringar. Björnstjerna hade sålunda alla förutsättningar att
harmoniera med konung Oscar, då det gällde att ställa den svenska
utrikespolitiken på en mer efter den faktiska verkligheten
avpassad basis.

Första steget till inledande av ett vänskapligare förhållande
mellan Sverige-Norge och Tyskland togs från den mäktigare
partens sida. Vid kröningen i Trondhjem 1873 infann sig en tysk
eskader, och kort därefter mottog det svenska konungaparet den
tyske kronprinsen som gäst både i Kristiania och Stockholm. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free