- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
86

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemfärden besökte kronprinsen även Köpenhamn, och då den
utsträckta handen sålunda mottogs av den skandinaviska stat, som
hade verkligt skäl till groll, syntes intet hinder föreligga för Oscar
II att fritt följa sina tyska sympatier utan risk att rubba den
gamla förtroligheten med Danmark. Ackrediterandet av friherre
Didrik Bildt som svenskt sändebud i Berlin (1874) var på sitt sätt
ett tecken på att ett gott förhållande till Tyskland eftersträvades;
Bildt ansågs nämligen ha slagit livligt an på kejsar Wilhelm vid
sitt officiella besök i Berlin efter tronskiftet 1872.

Den tyske kronprinsens besök förlöpte tämligen obemärkt. Så
mycket större uppmärksamhet väckte det steg, som togs från
svensk sida i och med konung Oscars resa till Danmark, Tyskland
och Ryssland sommaren 1875. Icke på lång tid vare sig förut
eller efteråt var Sveriges politik föremål för så livligt intresse ute
i världen som vid detta tillfälle. Resan anträddes den 25 maj
med fregatten Vanadis från Hälsingborg till Köpenhamn, där stora
festligheter ägde rum och hjärtliga tal höllos. Även i Berlin var
mottagandet utomordentligt hjärtligt; under ömsesidiga tal lades
i dagen önskan om intimt samförstånd mellan de förenade rikena
och Tyskland, och genom sedvanliga trupprevyer beredde kejsar
Wilhelm sin gäst tillfälle att lära känna det preussiska
härväsendet. Bismarck anlände till Berlin först någon dag efter det
svenska konungaparets ankomst, men under ömsesidiga besök
utspunno sig långvariga samtal mellan den svenske konungen och
den tyske rikskanslern. Besöket utsträcktes sedermera till
Sachsen, Böhmen och Weimar, varefter kungen anträdde hemresan
över Lübeck. Besöket i Danmark och Tyskland kompletterades
längre fram på sommaren med en resa till Ryssland, varvid såväl
Moskva som Petersburg besöktes.

Detta var i korthet det yttre förloppet av den mångomtalade
resan. Men vilket var det egentliga syftet, vad förhandlades
mellan fesligheterna, och vad blev resultatet? I den norska regeringens
betänkande rörande de planerade besöken angavs som dessas
uteslutande syfte att befästa det goda förhållandet till grannstaterna,
och i skrivelser till de svensk-norska sändebuden i utlandet hade
det svenska utrikesdepartementet uttryckligen meddelat, att resan
var av enbart personlig art. Att så var förhållandet, ansågs också
på sina håll bekräftat därav, att utrikesministern ej var konungen
följaktig; enligt vad Björnstjerna omtalar i sin dagbok, hade han
anmodats av konungen att följa med men anhållit att få stanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free