Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oppositionspressens svartmålningar av det nya Tyskland, dess
ekonomiska stagnation, kulturella sterilitet och chauvinism, den låter
i en rad korrespondenser från Nordslesvig det preussiska
förtrycket framstå i skrämmande hårdhet o. s. v.
Vida mera sansat yttrar sig det konservativa Stockholms
Dagblad, och dess ord kunna nog sägas återge, vad man inom bildade
och inflytelserika kretsar rätt allmänt tänkte vid denna tid. »Vi
kunna respektera Tyskland» — skriver tidningen i en mycket
uppmärksammad ledande artikel —, »vi kunna även skänka det
våra sympatier i dess strid mot ultramontanismen, men vi kunna
icke såsom ’Nordens germaner’ alltför lätt glömma den orätt
och det övervåld, som ’Söderns germaner’ begått mot ett vårt
frändefolk. Vi kunna önska god vänskap med Tyskland, som
nu åter rest protestantismens banér, vi kunna beundra dess
nyvunna storhet och önska det lycka i att begagna denna storhet
för ett ädelt mål, men vi kunna icke binda oss helt vid dess
politik för alla eventualiteter och avhända oss vår
självbestämmanderätt».
En något mer prononcerad hållning intog Handelstidningen.
Den tog särskilt den danska pressen i sträng upptuktelse för dess
opassande omdömen om konung Oscar. Hela denna resa och vad
därvid förekommit måste — framhåller tidningen — »ses ur
svensk synpunkt och icke ur dansk. Det vänskapliga
förhållandet till Tyskland, varåt vi glädja oss, behöver icke göra intrång
på vår lika naturliga vänskap med Danmark. Men vad vi alls
icke kunna lida, det är att man i Danmark vill å vänskapens
vägnar mana oss till fiendskap mot Tyskland».
Nya Dagligt Allehanda intog, under det händelserna pågingo,
en försiktigt refererande hållning, men i sina reflexioner vid
årsskiftet 1875-76 annoterar tidningen såsom en av de värdefullaste
behållningarna av det gångna året förbättrandet av förhållandet
till våra mäktiga grannar. Ryssland har från arvfiende nästan
blivit vår varmaste vän, påstår tidningen, och även »det
oförnuftiga hat, som höll på att utveckla sig mot Tyskland och
förgifta vårt förhållande till detta med oss så befryndade kulturland,
torde väl snart vara en saga blott».
I själva verket ligger väl just häri den verkliga betydelsen av
det svenska kungabesöket i Berlin. Man må kalla det opolitiskt
eller ej, till sin innebörd och verkan var det en politisk händelse.
Även sedan de överdrivna ryktena och uttolkningarna skurits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
