Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskriften Ur dagens krönika hade denna strömning under
80-talet sitt organ, och läser man de hyllningar till Frankrike, som
sekelminnet av franska revolutionens utbrott framkallade 1889,
så får man ett starkt intryck av, huru segt det franska inflytandet
levde kvar i vissa svenska kretsar.
Den kraftigaste exponenten för dessa tänkesätt, med inslag av
både gammalt och nytt, var otvivelaktigt Adolf Hedin. Hedin
hyste en rent rörande kärlek till allt vad franskt hette. Han
hade — berättar Hugo Hamilton — över sitt skrivbord anbragt
trikoloren som en tronhimmel, och hans stoft sveptes i
Frankrikes nationella symbol. Hans beundran gällde väl i främsta
rummet Frankrike såsom förkämpe för 1789 års idéer, men han
fängslades också av den franska tankens klarhet och det franska
språkets elegans. Med denna sinnesstämning förenades hos Hedin
ett intensivt tyskhat. Till en del bottnade väl detta i hans
skandinavism: erfarenheterna från 1864 kunde han aldrig glömma, och
han vägrade att i det nya Tyskland se något annat än det
hänsynslösa förtryckets och den måttlösa erövringspolitikens land.
Men det fanns också i hans omdömen om allt tyskt icke så litet
av estetiskt snobberi och översitteri, sådant som icke är ovanligt
hos dem som gjort »la grande nation» till sitt andra fädernesland.
Hedin talade hånfullt om »de representanter, som das grosse
Vaterland sänder oss i skepnad av provryttare och andra turister,
och som till största delen äro synnerligen obehagliga gäster», om
»de tyska vetenskapsmännens oblyga försök att från andra
nationer annektera uppfinningar och upptäckter» o. s. v. I riksdagen
begagnade Hedin varje tillfälle att ge uttryck åt dessa sina
tänkesätt, Han klagade över att Frankrike, »vår gamle allierade»,
ligger slaget till marken, och han vädrade överallt tyska intriger
och överhöghetsplaner, så t. ex. under rysk-turkiska kriget 1878,
då den av regeringen begärda neutralitetskrediten debatterades i
Andra kammaren. Hedin bragte då på tal ett i den utländska
pressen cirkulerande rykte, att Tyskland ville engagera Sverige
och Danmark för att i Rysslands intresse utestänga engelska
flottor från Östersjön, men han fick ett ganska skarpt svar och en
bestämd dementi av utrikesministern Oscar Björnstjerna. Hedin
hade av gammalt stark aversion även mot Ryssland, men denna
försvann småningom, och han torde nog åtminstone till en tid
ha gillat Ellen Keys bekanta sats: »hellre Moskva än Potsdam».
Det är rätt betecknande, att Hedin höll sitt berömda tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
