- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
92

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»l’alliance toute morale» mellan Sverige och Frankrike vid
Hasselbacksfesten för den franska eskadern 1891 just i samma
ögonblick, som den rysk-franska alliansen grundlades. Ännu under
sin sista riksdagstid fick Hedin tillfälle att lägga i dagen sina
gamla tänkesätt. Det var i den bekanta motionen 1900, att Sverige
skulle avstå från sin 1903 inträdande rätt att återlösa Wismar,
mot det att Tyskland återlämnade Nordslesvig till Danmark. I
motionen sägas många skarpa ord mot Tyskland: om dess
»aggressiva avsikter», dess erövringspolitik mot både Danmark och
Frankrike, den alltjämt aktuella faran för tyskt övervåld mot
svagare grannar o. s. v. — uttalanden, som under debatten om
motionen framkallade en skarp gensaga av dåvarande
utrikesministern Lagerheim.

Man må efter behag kalla Adolf Hedin den ståndaktige
tennsoldaten eller den trofaste förkämpen för sin ungdoms ideal.
Visst är, att tiden gått honom förbi. Det skulle vara frestande
att göra en axplockning ur samtida uttalanden, både privata och
officiella, till belysning av hur de förändrade tänkesätten alltmer
stadgade sig, hur det bismarckska Tyskland alltmer imponerade
och gjorde sitt inflytande gällande i vårt land liksom i andra
länder. Det må emellertid vara nog att beröra några företeelser,
som synas särskilt betydelsefulla som både drivkrafter och
symptom. En sak, som kanske inte så mycket observerats men som
säkerligen rätt mycket bidragit till att i vida kretsar skapa en
känsla av samhörighet med Tyskland, är den bismarckska
kulturkampen. Rätt belysande för uppfattningen av denna i
svenska kyrkliga kretsar är säkerligen en artikel i tidningen
Väktaren (8 juli 1875). Den är tydligen författad av den bekante
biskop Lars Landgren och behandlar den preussiska
kyrkopolitiken; med mycken energi förfäktas den satsen, att Preussens
kamp mot den katolska kyrkan är djupt berättigad och av
allmängiltig betydelse såsom ett värn för protestantisk tro,
forskningens frihet och politisk oavhängighet gentemot den stora
»politiska liga», som »påvepartiet» utgör. Alltför känd för att behöva
närmare utvecklas är den roll det tyska militärväsendet spelat
för svensk försvarsdiskussion och militär utbildning under de
årtionden, som följde efter 1870. Detsamma gäller den
bismarckska tullpolitiken; uppslagen och argumenten hämtades till största
delen från den tyska lagstiftningen på detta område. Bismarcks
strid mot socialdemokratien följdes med intresse och sympati i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free