- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
103

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarskeppen i Nemisjön. Deras utgrävning och grävningarnas historia. Av S. Neander Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inne i skeppet fanns det ett golv av brända tegel som voro tre
kvarter långa åt varje håll och fyra tum tjocka och till färgen
röda som karmosin. Vidare högg man loss ett stycke emalj av
röd färg, som var åtta kvarter långt och fem brett och fyra tum
tjockt. På skeppet såg man vissa mörka hål, som inte voro
någonting annat än ingångarna till kamrarna i det palats, som
var byggt ovanpå skeppet. De Marchi vågade emellertid inte ge
sig in i dessa hål av fruktan för att han inte skulle komma ut
igen. Till slut säger han: »Man berättade för mig, att det också
fanns bjälkar av metall därnere, men jag har själv inte sett dem!»

Det kan förmodligen inte undgå att frappera läsaren, att såväl
Blondus’ som de Marchis fantastiska skildringar av sina
upplevelser på sjöbottnen närmast verka som en beskrivning av Noaks
ark. De mått, som de Marchi uppger, vilka emellertid efter hand
visade sig vara en liten smula överdrivna, bestyrka ytterligare
intrycket av någon gigantisk vidunderkonstruktion på sjöbottnen.
De Marchi säger, att skeppet var sjuttio famnar långt, trettiofem
brett och åtta famnar högt. Även om en senare undersökning
har reducerat dessa mått till ungefär lika många meter, bör dock
storleken vara imponerande nog, om man tar i betraktande, att
hela Nemisjöns yta inte är större än att en gammal
romanförfattare kan våga påstå, att en duktig karl kan stå på den ena
sidan av sjön och kasta en sten över till andra stranden.

Är 1827 företog ingenjören Annesio Fusconi en ny dykning.
Han betjänade sig därvid av en stor dykarklocka, som på en gång
kunde rymma åtta man. Han lyckades också dra lös en hel massa
timmer från ett av fartygen, men måste till all lycka utan att ha
hunnit med att göra alltför mycken skada inställa sina arbeten,
när vintern kom och det blev kallt i vattnet. Efter hand stulo också
bönderna bort alla hans apparater, som han utan bevakning hade
lämnat efter sig på sjöstranden. Detta gjorde, att Fusconi
tröttnade på hela företaget, i vilket han hade insatt ett kapital på
trettiotusen lire utan att erhålla ett spår av reell valuta.

På kardinal Colonnas och Blondus’ tid hade man talat om två
skepp på sjöbottnen; på Fusconis talade man inte om mer än ett,
vilket man obekant av vilken anledning kallade för Tiberius’
skepp; efter 1827 nämnde man märkligt nog i arkeologiska
kretsar skeppen i Nemisjön inte utan en viss skeptisk axelryckning,
och ända in på 1890-talet fanns det bemärkta arkeologer i Italien
och utlandet, som helt förnekade deras existens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free