Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda upproret» utbröt den 28 januari 1918 i landets huvudstad,
där makten övergick i händerna på de revolutionära. Samma dag
begynte den av den lagliga regeringen tillsatte överbefälhavaren
för skyddskårerna, generalen frih. G. Mannerheim, i Österbotten
avväpningen av de desorganiserade ryska trupperna. Folket stod
snart överallt i vapen, delat i två hälfter. Den ena hälften, »de
röda», erhöll rikligt vapen och ammunition från Ryssland, den
andra, »de vita», till en början mycket sparsamt från Tyskland
och över Sverige.
Finlands nyss proklamerade och av de flesta makter redan
erkända självständighet stod på spel. Den 31 januari (enligt Beyer
den 1 februari) riktade Hjelt och Erich till
utrikesstatssekreteraren v. Kühlmann i Brest-Litovsk en skrivelse av följande
lydelse:
»Finlands ödestimma är slagen. Landet befinner sig i ett förtvivlat
läge. Inbördeskriget har utbrutit, och ett mindretal av folkets sämsta
element, beväpnat och understött av ryska soldater, har upprättat ett
skräckregemente. Den fredliga befolkningen, nödtorftigt beväpnad, står
inför en nästan övermänsklig uppgift vid försvaret av sig själv, den
lagbundna ordningen och landets frihet. Den ryska regeringen, som
erkänt Finlands oavhängighet, understöder tvärtemot fredsförhandlingarnas
anda och syfte med vapen och trupper en rörelse, som går ut på den
finländska statens förintande. Finlands folk står inför sin undergång,
om ingen hjälp nalkas.
Eders excellens! Under världskriget har det finländska folkets stora
flertal troget och förtroendefullt, utan att räkna med faran från Rysslands
sida, hållit med Tyskland och bragt den tyska saken många offer. Nu
anropar det i sin yttersta nöd Tyskland om hjälp. Ifall ett omedelbart
militäriskt inskridande är uteslutet, så räkna vi i varje fall på följande
åtgärder: att Tyskland hos de ryska maktägande inlägger en kraftig
protest mot den ryska maktens övergrepp och att avväpnandet och det
omedelbara bortdragandet av de ryska trupperna påyrkas samt
överförandet av nya ryska trupper förhindras».
Tyskland stod emellertid i beråd att sluta fred med Ryssland
och ville undvika allt, som kunde hindra underhandlingarnas
lyckliga avslutande. Till den finländska jägarbataljonens
hemsändande gav v. Kühlmann visserligen den 31 januari sitt bifall, men
på villkor att truppen skulle avresa utan vapen och militär
utrustning; vapensändningarna skulle uppskjutas. (Hjelt, II, s. 83.)
Först vid den tidpunkt, då fredsunderhandlingarna avbrötos och
tyskarna skredo till sin avgörande, korta offensiv, i medlet av
februari, avsändes vapnen och truppen. Härtill och till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
