- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
116

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

platonisk protest under fredsförhandlingarna mot de ryska truppernas
kvarblivande i Finland inskränkte sig åtgärderna från tyskt håll.

Det betydde naturligtvis intet, att Hjelt den 8 februari framhöll,
att besvikelsen över uteblivande direkt tysk hjälp kunde verka i
ententevänlig riktning, framför allt i förening med den i Sverige
genom ententeagenter bedrivna propagandan för Finlands
anslutning till ententen (Beyer, s. 54). Man förstod synbarligen, att
detta blott var spegelfäkteri.

En i samband med anhållan om hjälp från Tyskland stående
omständighet, som visserligen icke beröres i dr Beyers arbete,
men som tidigare i litteraturen varit föremål för diskussion, kan
icke här förbigås. I Hjelts skrift Finsk-svensk och
finsk-tysk politik under krigsåren
uppgives i polemik
med uttalanden i den svenska pressen, att Finlands minister i
Stockholm, A. Gripenberg, på telegrafisk uppmaning från
Svinhufvud, att anhålla om väpnad intervention »från Sverige och
Tyskland», i sådant syfte den 4 februari vänt sig till Sveriges
regering, som dock bestämt avböjt tanken på intervention.
Gripenberg hade då meddelat statsminister Edén, att han i enlighet med
sina instruktioner såge sig tvungen att anmoda sin kollega i
Berlin att anhålla om tysk hjälp (s. 22—23). Sannolikt var dock
svenska regeringen underrättad både om förhandlingarna mellan
Hjelt och Ludendorff i stora högkvarteret och om den anhållan,
som Hjelt och Erich några dagar tidigare gjort hos tyska
regeringen. Var detta verkligen förhållandet, så måste de som hörde
till de »vita», utan att därför vilja försvärja sig åt tyskarna, och
som med smärta erforo om Sveriges avvisande hållning, nu efteråt
medge, att ur svensk synpunkt starka skäl talade för att icke
engagera sig för en intervention i Finland. En annan fråga är,
om det var uteslutande eller ens i främsta rummet detta motiv
som bestämde svenska regeringens hållning och om icke för att
nämna blott en sak, rätt stor oklarhet om den verkliga, djupa
innebörden av striden mellan vitt och rött i Finland utgjorde en
i hög grad medverkande faktor.

Med avbrottet i fredsunderhandlingarna kom det ny fart i
behandlingen av frågan om Tysklands direkta militära intervention
i Finland. Ludendorff uppmanade den 14 februari Hjelt att, med
åberopande av tidigare framställningar, inkomma med en
brådskande anhållan om tysk hjälp, och ännu samma dag avsändes
en sådan till såväl högsta arméledningen som rikskanslern. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free