- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
118

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyska regeringen den 24 mars i en till ryska folkkommissariatet
riktad protest, att den såge sig tvungen att själv tillgripa åtgärder
för förverkligandet av det fördragsmässiga tillståndet, om ej ryska
regeringen uppfyllde sin fördragsplikt. Men redan före själva
fredsfördragets tillkomst var, såsom av det föregående framgår,
expeditionen till Finland en faktiskt beslutad sak, och till och
med själva aktionen hade genom tyska stridskrafters ankomst
till och landning på Åland den 5 mars, såsom även av dr Beyer
erkännes, satts i gång förrän det ens kunde bli tal om en
repressalierätt för Tyskland.

Vill man åter betrakta Ålands-expeditionen såsom en isolerad
företeelse och såsom avsedd blott att hindra Sverige att få fast
fot på ögruppen — den svenska landstigningen hade skett den
15 februari —, så finnes i dr Beyers arbete publicerat ett officiellt
uttalande från den 7 mars av »den absorptive representanten för
Tyskland, tyske kejsaren» (Beyers uttryck, s. 146), vilket
uttalande är ägnat att häva alla tvivel om den tyska expeditionens
karaktär. Kejsar Wilhelms deklaration utgör enligt dr Beyer ett
svar på de betänkligheter av folk- och statsrättslig natur, som
framförts av rikskanslern. Den återgives här i direkt anföring
i stället för den av författaren använda oratio obliqua (Beyer,
s. 85).

»Den av oss erkända finländska regeringen har bett om vår hjälp, som
kejsaren även utlovat. Så länge alltså Finland vidhåller sin anhållan,
kan det tyska samtycket (»die deutsche Zusage») icke annulleras.
Finlands prisgivande skulle driva det till ententen. Men också betydande
och direkta intressen för Tyskland äro bestämmande. Den nuvarande
finländska regeringens stabiliserande är det säkraste bålverket mot
bolsjevikernas överförande till Nordeuropa. Om bolsjevismen däremot når
sitt mål, är också den just avslutade freden betydelselös. Den planerade
expeditionen utgör icke en fortsättning eller ett återupptagande av
fälttåget mot Ryssland, lika så litet som i Ukraina. Kampen mot de i landet
kringströvande banden och sådana ryska truppdelar, som trots den ryska
regeringens order icke draga sig tillbaka från Finland, är ingen kamp
mot Ryssland, utan en ren polisåtgärd, företagen på anhållan av den
erkända regeringen. Denna synpunkt står i förgrunden. Avböjas bör
våra truppers deltagande, så snart Finland vill utvidga sig utöver sitt
hittillsvarande territorium. — Expeditionen är icke heller ett
självständigt, nytt företag, utan en nödvändig militär säkerhetsåtgärd inom ramen
för hela krigföringen och fredspolitiken».


Det vore av intresse att veta, vid vilket tillfälle detta
synbarligen av högsta krigsledningen inspirerade uttalande eller denna
deklaration av kejsar Wilhelm avgavs. För närvarande måste man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free