Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöja sig med reflexionen, att dagen för kejsarens deklaration
sammanfaller med dagen för det tysk-finländska fredsfördragets
avslutande. »Man önskade på tyskt håll», säger Hjelt (II, s. 105),
»att formellt avslutad fred mellan Tyskland och Finland förelåge,
innan den utlovade militära hjälpen lämnades vårt land». Det gällde
att folkrättsligt binda Finland vid Tyskland såsom en av detta rike
beroende halvsuverän stat, och det gällde att ställa Finlands
export under tysk kontroll för att icke finländska varor skulle komma
England till godo under kriget. Sedan dessa villkor uppfyllts,
kunde expeditionen i hela sin omfattning komma till stånd. Hjelt,
som jämte Erich undertecknade det sedermera genom
Versaillestraktaten lyckligtvis annullerade fredsfördraget och ensam från
finländsk sida undertecknade det hemliga fördraget om Tysklands
övervakande av Finlands export, säger härom (II, s. 108): »Jag
måste taga på mig detta ansvar, emedan den militära
expeditionen kunde därav bero. — — — Av en viss vikt var ock, att denna
militära aktion här för första gången fastslogs i ett från den
politiska ledningen utgånget rättsligt bindande dokument».
Angående de motiv, som bestämde Tyskland att avsända
expeditionen till Finland, uppstod för några år sedan polemik mellan
engelske generalmajoren W. Kirke och den redan i det
föregående nämnde chefen för tyska generalstabens politiska sektion i
Berlin, geheimerådet v. Hülsen. Kirke framhöll uti ett i april
1925 hållet föredrag i Royal United Service Institution, vilket
publicerats i detta sällskaps Journal, att den tyska
expeditionen icke kom till stånd av altruistiska motiv och att från
Tysklands sida »dess verkliga mål icke var att bekämpa bolsjevikerna,
utan det mycket riktiga strategiska att förlägga de tyska
trupperna så, att de kunde kringgå varje blivande rysk flank och
eventuellt även vår (engelsmännens) antiundervattensblockad i
Norra Ishavet». Häremot genmälde v. Hülsen i Zeitschrift
für Politik hösten 1925, att de egentliga drivfjädrarna till
den tyska hjälpen åt Finland, vilken kulminerade i
Östersjödivisionens avsändande, varit människokärlek och vänskap för detta
genom livliga handelsförbindelser och kulturgemenskap Tyskland
närstående land, men att härtill samtidigt sällat sig Tysklands
egna militära intressen.
Vid bedömandet av motiven för den tyska interventionen torde
man lämpligast böra hålla sig till uttalanden av dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
