Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffade avgörandet i saken. Hindenburg säger i sina memoarer (Aus
meinem Leben, s. 307—8), att syftet med expeditionen var
dels politiskt, dels militärt: man ville draga Finland på Tysklands
sida och tillika försvåra för ententen en militär inverkan från
Arkangelsk och Murmankusten på den vidare utvecklingen av
förhållandena i Ryssland. Ludendorff åter säger i sitt arbete
Kriegführung und Politik (s. 235—6) — och detta citeras
även av dr Beyer i hans avhandling (s. 85): »För att spärra de
finska östersjöhamnarna och Murmanbanan och göra Finland
under vissa omständigheter användbart för den vidare
krigföringen i öster, gingo vi, med rikskanslerns samtycke, med
Östersjödivisionen till Finland». Och han upprepar ytterligare: »vi
gingo till Finland av rent militära motiv». I sina memoarer
(Meine Kriegserinnerungen, s. 504 ff.) uppger
Ludendorff likaså hindrandet av en östfronts bildande som
expeditionens enda syfte och tillägger: »Icke finska, utan allenast tyska
intressen förde våra trupper till Finland».
För riktigheten av general Kirkes uppfattning tala således de
mest auktoritativa tyska vittnesmål. Det enda som kan synas
tvivelaktigt är general Kirkes påstående, att den tyska expeditionens
syfte icke var att bekämpa bolsjevikerna: tyskarna hindrade ju
genom sin intervention bolsjevismen att få fast fot i Finland. Men
man måste förstå den brittiske generalen efter orden.
Bolsjevikerna, sovjetregeringen i Ryssland, bekämpade tyskarna icke,
tvärtom låg det i deras intresse att under rådande förhållanden
skydda och gynna samma välde, vars utbredning till Finland de,
till detta lands lycka, hindrade. »Detta framgår klart», vill
general Kirke göra gällande, »av det faktum att tyska och
bolsjevik-flottorna inlöpte i och lämnade Finlands hamnar enligt en
överenskommen tidtabell för att undvika kollision och att en
omfattande styrka samlades i Östersjöländerna, redo att rycka fram
och hindra engelsmännen i Murmansk att förena sig med de vita
ryssarna i varje framryckning mot Petersburg». Men ännu
tydligare framgick detta senare.
Den 27 augusti 1918 avslutades i Berlin ett tilläggsfördrag till
Brest-Litovsk-fredsfördraget. I detta tilläggsfördrag stadgades
(art. IV), att Tyskland icke på något vis skall inblanda sig i
relationerna mellan Ryssland och dess delområden, »särskilt varken
föranleda eller understödja uppkomsten av självständiga
statsbildningar på dessa områden». Vidare stadgades (art. V):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
