- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
123

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I Europäische Gespräche anmärkes, att allt var klart för
Murmanfälttåget, när det tyska sammanbrottet på västfronten inträffade.
Detta kunde man även i Finland på flera sätt iakttaga. Den tyska
expeditionskårens egen befälhavare uppger visserligen, att tåget mot
Murmanbanan var planerat först för senvintern, men talar tillika
om en av högsta arméledningen för augusti bestämd offensiv mot
Petersburg på bägge sidorna om Finska viken, under flottans
medverkan mot Kronstadt, en plan på vars utförande han
dagligen väntade, men som till följd av tyska utrikesministeriets
motstånd blev lämnad därhän (v. d. Goltz, Krigsminnen, I, s.
141—4). Ytterligare är att märka, att ett förslag till
militärkonvention under sommaren förelades Finlands regering från
tyskt håll. Det sannolika är, att endast Tysklands nederlag på
västfronten räddade Finland från ett underskrivande av
konventionen.


Den tyska interventionen i Finland var en av Finlands lagliga
regering och dess befullmäktigade ombud önskad och godkänd
inblandning med vapenmakt i landets inre angelägenheter. Att
anhållan gjordes och samtycket gavs, berodde dels på den oriktiga
uppfattningen, att Tyskland skulle segra i världskriget och att
Finlands öde borde på det närmaste bindas vid Tysklands, för
tryggande av landets ställning gentemot Ryssland, dels på det
verkliga nödläge, vari regeringen och folkets antibolsjevikiska
flertal befunno sig. Det fanns således även starka objektiva skäl för
interventionen ur finländsk synpunkt.

Överbefälhavaren för regeringstrupperna general Mannerheim
motsatte sig visserligen till en början interventionen; han yttrade
i medlet av februari till en korrespondent för Kölnische
Zeitung
, att han var nöjd, blott han fick vapen och
ammunition. »Vi äro ett stolt folk med så starkt nationalmedvetande,
att vi hellre befria oss med egen makt; vi anse oss starka nog
härför» (Beyer, s. 58). Ännu den 4 mars, då Vasa-regeringen
tillkännagav den tyska hjälpen, meddelade den i sin kungörelse,
»att överbefälhavaren för regeringen förklarat sig kunna med
egna krafter vinna seger i striden, enär han redan fått vapen»
(Finlands frihetskrig år 1918, V, s. 310). Senare
gav Mannerheim dock efter för påtryckningar särskilt från södra
Finlands befolkning, men gjorde detta under vissa betingelser,
bl. a, den att de tyska trupperna, sedan de beträtt Finlands jord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free