Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Skottland av i dag. Av Herman Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en landsortsengelsman, och endast vanan — exempelvis att skratta
åt skämt med skottar — gör, att han kallar sig skotte».
Skottland har ej alstrat någon nationell ledare under århundraden,
desto egendomligare, som den högre undervisningen i Skottland
alltid stått öppen för även icke socialt privilegierade och
studenterna till följd härav äro proportionsvis fyra gånger så många
i Skottland som i England. Den skotska presbyterianska kyrkan,
som med stolthet pekar på John Knox som sitt ursprung, har
fått se sitt inflytande över befolkningen stadigt sjunka, medan åter
den katolska kyrkan till följd av den irländska invasionen stärkt
sin ställning. I Glasgow begås nattvarden av ett långt större antal
katoliker än protestanter. Någon inhemsk skotsk press av
betydelse existerar ej, och en frisk, utvecklingskraftig och specifikt
nationell litteratur kan Skottland ej uppvisa. »I Norge med hälften
så stor befolkning kan en författare leva gott på arvoden från
sin förläggare. I Skottland åter kan han knappast hålla sig med
whisky», förklarar Thomson, dock utan att meddela, i vad mån
detta sorgliga faktum sammanhänger med whiskyförbrukningens
storlek i skotska författarkretsar!
Den skotska nationalkänsla, som varje besökare av landet kan
konstatera, har i mångt och mycket vurmens karaktär. Man håller
styvt på högländarnas pittoreska uniform och muntra
säckpipsmusik, i Scott Clubs, Stevenson Societies och Burns Clubs utför
man en fosterländsk gärning genom att hålla landets
whiskyförbrukning på hedersam nivå. I sina ansträngningar att skydda
Burns, Stevensons och andra skotska stormäns sociala anseende
går man så långt, att man håller på att kanonisera Skottlands
klassiker som pelarhelgon och söndagsskolemönster.
Då Thomson skall hopsummera i en framtidsbild, vad som
enligt hans uppfattning väntar det skotska folket som en följdriktig
konsekvens av de fakta i nutiden, han i sin skrift anfört, hamnar
han i en vision, som mera hedrar hans fantasi än hans intellekt. År
2027 råkar en ung nyzeeländare på sin färd med flygexpressen
London—Reikjavik—Tokio stanna i Edinburgh, där han blir i
tillfälle att bevittna, hur den katolska ärkebiskopen i högtidlig
procession beger sig till St. Patricks katedral. Något senare inlåter
han sig i samtal med en till hälften avsigkommen man, som visar
sig vara en av de få kvarlevande skottarna i landet. De övriga ha
dukat under i kampen mot irländarna, som helt sätta sin karaktär
på Burns’ och Scotts hemland. Liksom judarna ha skottarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
