- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
135

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Adelsjunkrar, brukspatroner och präster. Av Carl Hallendorff - Vivi Horn f. Ankarcrona: Herrarna till Runsa - Ada Rydström och Gerhard Hafström: Boken om Tjust. VII - Hugo Hamilton: Hågkomster - Marika Stjernstedt: Mitt och de mina - Signe Taube f. Wennerberg: Prostinnan - Teodor Holmberg: Människor och kulturbilder från 1800-talet - Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838—1875 - George Scott och hans verksamhet i Sverige. II. Handlingar, tal och brev. Utg. av Gunnar Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det är fara värt, att de arbeten, vilka här närmast bli föremål
för någon uppmärksamhet, skulle vid en jämförelse med hertiginnans
litterära kvarlåtenskap stå sig ännu sämre än hon för egen del
riskerade vid sidan av dåtidens berömda förebilder. Men, som redan
sagts, tiden är en annan numera och pretentionerna andra. Vi äro
alla demokrater, och memoarskrivandet är ej längre de få mest
invigdes exklusiva privilegium. Otaliga pennor raspa över papperet
och många flinka fingrar knacka på skrivmaskinerna för att hugfästa
alla de märkliga ting, som vi vardagsmänniskor tycka oss ha
upplevat. Bevekelsegrunderna äro väl därvidlag ungefär lika skiftande
som personerna, men alla känna något slags inre behov att förtälja
om sitt och de sina. Och publiken har blivit så pass inriktad på
det intimt personliga, att vardagslivets smådrag synas före allt annat
begärliga. Markisen Lagergrens många volymer, för att välja ett känt
exempel, innehålla tydligen just, vad man numera främst åstundar i
denna väg. Är det någon som tror, att, om ett par det offentliga
livets centralgestalter som E. G. Boström eller Branting haft tid för
memoarskrivande, deras böcker skulle vunnit tillnärmelsevis samma
framgång? Nota bene utan att någon partipolitisk reklamapparat
lyckats sätta fart i försäljningen.

Till undvikande av missförstånd bör betonas, att av de arbeten,
som här beröras, endast tvänne i någon mån kunna betecknas som
verkliga memoarer. Detta gäller främst om P. P. Waldenströms raska,
fryntliga och en smula självbelåtna berättelse om sina ungdomsår,
vilken tyvärr slutar ungefär just där läsarens intresse för hans
märkliga livsgärning skulle bli starkast. Beteckningen kan också brukas
för Hugo Hamiltons hågkomster, endast man minnes, att den
spirituelle greven och talmannen har nöjt sig med att till egen och
vänners förströelse kåsera om ett långt och verksamt livs soligare
stunder, men så gott som helt och hållet lämnat arbetsdagens id och
särskilt den politiska verksamhetens trampkvarn oberörda. På gränsen
till memoarer står slutligen fru Marika Stiernstedts bok, som
egentligen är en utförlig teckning av den i flera hänseenden intressanta
släktmiljö, från vilken författarinnan vunnit sina första intryck,
sålunda inledningen till en självbiografi. Gods- och ortshistoria men
med rätt starka inslag av personliga hågkomster, sådan är
huvudkaraktären av fru Vivi Horns Herrarna till Runsa och av den nyss
utkomna 7:de delen av Boken om Tjust; den sistnämndas tyngdpunkt
ligger nog för övrigt i den ena utgivarens (Gerh. Hafströms) skickligt
gjorda teckning av forntida liv i Hallingebergs socken. Teodor
Holmbergs omfångsrika teckning av förf:s fader skåneprästen och
riksdagsprosten Lars Paulus Holmberg är ren personhistoria. Detsamma får
sägas om friherrinnan Taubes bok, vilken väl främst intresserar som
bidrag till den rikt flödande Wennerbergslitteraturen men därjämte har
sitt självständiga värde som bild av forna dagars kloka och goda
prästfrutyp. Teol. lic. Gunnar Westin har genom sin rikhaltiga
aktsamling om metodistpastorn George Scotts verksamhet i Stockholm
lämnat ett särdeles värdefullt material, dock mindre för kännedom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free