Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Adelsjunkrar, brukspatroner och präster. Av Carl Hallendorff - Vivi Horn f. Ankarcrona: Herrarna till Runsa - Ada Rydström och Gerhard Hafström: Boken om Tjust. VII - Hugo Hamilton: Hågkomster - Marika Stjernstedt: Mitt och de mina - Signe Taube f. Wennerberg: Prostinnan - Teodor Holmberg: Människor och kulturbilder från 1800-talet - Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838—1875 - George Scott och hans verksamhet i Sverige. II. Handlingar, tal och brev. Utg. av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Depressionstiden kring 1880-talet gav intet sådant val, då var det statstjänsten,
som bjöd den enda räddningen. Hur Hugo Hamilton där kom in
och avancerade, och hur han därunder utvecklades från den
»rabulistiske patentgreven» till civilminister i det konservativa Lindmanska
kabinettet, behöver ej här omordas. När hans framgångar i ålderns
höst kröntes med talmansställningen, där han njöt vänners och
motståndares lika sympatier, kände han med rätta, varom hans
förtjusande bok vittnar snart sagt på varje sida, att ytterst hade han
hem- och hembygdsarvet att tacka för det bästa. Hans livsväg kan ju
ingalunda i dess helhet betecknas som typisk, men han är en
märklig representant för den alltjämt fortskridande samhällsomdaning, som
tvingat medlemmarna av Sveriges forna första stånd att finna sig till
rätta i industrialismens och demokratins nya livsvillkor. — Eftersom
förf. varit nog älskvärd att apostrofera mig, måhända för att bryta
udden av befarad kritik, må det tillåtas uttala, att han alldeles visst
kunnat skriva en historiskt ännu intressantare bok; att det är skada,
om han, som han antyder, lagt sina mera intima anteckningar under
alltför lång försegling; men att det hade varit högst beklagligt, om
han berövat oss nu levande det utomordentliga nöje, som dessa
eleganta, av sprudlande humör och klok livserfarenhet präglade
anteckningar skänka. För Svensk Tidskrifts läsare är det kanske mest
instruktiva kapitlet, om »talare och talekonst», längesedan välbekant
(Svensk Tidskrift 1924 s. 11 f.).
Vad fru Marika Stiernstedt förtäljer om sina polska och svenska
förfäder samt om egna uppväxtår ägnar sig ganska väl som parallell
till Hugo Hamiltons livsöde. Skådebanan är här vidsträcktare, ty
det är fråga om både svenskt och främmande; författarinnans polska
mödernesläkt Ciechanowiecki med dess öden under ryskt välde intar
ett vidlyftigt rum i skildringen, detta med rätta och det ingalunda
blott för förbindelsen med Balzacs berömda namn. Gången är för
övrigt i huvudsak densamma: de som förr varit mäktiga härskare
över tusentals »själar» för att nyttja rysk terminologi, ha känt sig
ovillkorligen insnörda, beträngda och trängda i bakgrunden, och
räddningen blev till sist hos »den borgerliga, stora Staten». Med
vansklig trygghet likväl under bolsjevismens härjande syndaflod. I sin
berättelse om de egna ungdomsåren i Uppsala kommer författarinnan
fram helt nära vår egen tid. Men hennes Uppsala från 1890-talat är
knappast det verkligt betydelsefulla; det låg väl också för en ung
societetsflicka närmare att intressera sig för Verdandismens i
familjekretsarna mycket omtalade efterdyningar än för det mera kärva,
livskraftiga nya, som främst betecknades av Harald Hjärnes namn.
Orden industrialism och demokrati komma ju lättast på läpparna,
då vi söka karaktärisera vår tid i motsats till de dagar, då greven
till Kinnekulle, kammarherren på Runsa och kungen i Tjust levde,
verkade och styrde. Men karaktäristiken är som alla etiketteringar högst
ofullständig. Där är att observera oändligt mycket annat än den
materiella verksamhetens förändrade villkor och dess konsekvenser
för politik och samhällsliv. Av detta andra är kanske intet viktigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
