- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
149

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - En bok om Viktor Rydberg. Av Sven Lönborg - Knut Hagberg: Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillämpa ett ord om »a philosopher, who combines the most lucid
powers of exposition with an incapacity of clear thinking». Rydberg
var — fortsätter han — ett stycke filosof, men han var i högre grad
en inkonsekvent diktare.

Trots dessa brister hos föremålet behandlar herr Hagberg Viktor
Rydberg icke blott med välvilligt överseende utan också stundom med
uppriktig beundran. Han synes till och med betrakta sitt eget arbete
som en Ehrenrettung gent emot den uppfattning om diktaren, som
enligt Hagberg hystes av ungdomen på 1890-talet. Denna ungdom
lär ha betraktat Rydberg endast som »en lärd och åldrad professor,
mycket välmenande och kultiverad, men med bra gammalmodiga
åsikter och skäligen ljumt temperament». Man menade att han
»saknade kontakt med livets problem och att hans verk icke hade
framtiden för sig».

Jag har nu visserligen aldrig hos nittiotalets ungdom mött denna
föreställning om diktaren, vilket ju icke hindrar att den funnits. Den
uppfattning, som jag minnes från mina jämnåriga från den tiden, var
i varje fall en helt annan. Vi gingo, som all ungdom gör, var och
en på sina vägar och villvägar, och vi slukade som all ungdom
litteratur av alla slag, Rydberg icke mer utan kanske snarare mindre
än annat. Men hans diktning var dock alltid något för sig, en
hälsning från vårt eget drömda Salem,

ett hammarslag i fjärran
från någon i tjänst hos Herran,
som bygger en framtidsborg.


Vi visste den tiden mycket litet om diktarens liv. Men vi hade
läst hans dikter, och det var sannerligen icke någon av oss som skulle
behöft att upplysas om att »han icke hela livet stod stilla», att han
»icke vunnit sin jämvikt för billigt pris», eller att han »var en
själsfrände till Faust, icke till Wagner». Och att bannlysningen över
»otroshjälten» icke ens vid graven var upphävd, det fingo vi också
erfara, då till och med den, som fått uppdraget att jordfästa honom,
ansåg nödvändigt att i griftetalet framhålla, att Rydbergs strid mot
kyrkoläran varit ett stort och allvarligt misstag. Man var dock
välvillig nog att tilltro sig kunna släppa in hedningen — väl icke i
själva Guds rike — men dock i dess förgård.

Skulle vi unga då ha uttryckt vår egen bild av Viktor Rydberg,
så hade det säkert skett med Snöfrids ord:

Trött och ensam
kämpe i sitt blod den man, som lyfte
sköld till värn för denna världens små,
och ju himlen närmare hans syfte,
desto tyngre fjät han måste gå.


Jag föreställer mig också att 1890-talets ungdom måste ha gripits
mycket starkare av Viktor Rydberg än nutidens ungdom ens äger
möjlighet att förstå. Ty nutiden har icke som en föregående tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free