- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
152

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - En bok om Viktor Rydberg. Av Sven Lönborg - Knut Hagberg: Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betyda ett förvånat utrop, i stil med det i dagligt tal använda Herre
Gud eller Kors i alla dar».

Man skulle kanske kunna tro, att herr Hagbergs oförmåga att
förstå och läsa innantill endast gällde de skrifter, som falla inom det
filosofiska och dogmhistoriska området, där han uppenbarligen saknar
också de mest elementära förutsättningar. Men dessvärre är det
knappast bättre på något annat område. Analysen av dikten »Lucanus
marterad», där Hagberg genom att hoppa över det väsentliga får fram
en mening, helt motsatt Rydbergs, är kanske det mest i ögonen
fallande exemplet. Men här synes viljan ha stått oförmågan bi. Så är
det väl knappast i följande exempel. Vi erinra oss att i
Grottesången den pinade trälen ropar om hämnd över sina bödlar, och att
han hör hamnarna komma i fjärran. Dessa hämnare skildras i dikten
med ord, som direkt syfta på Apokalypsens ryttare. Några av dem
äro klädda »i svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom
lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel. Av dessa
tre plågor — av elden och röken och svavlet, som gick ut ur deras
gap — dödades tredjedelen av människorna». Det är dessa hämnare
trälen ser och hör i fjärran:

Jag ser skenet av svavelgula pansar,
jag hör hästars hovslag som tordön i fjärran.
Jag hör bruset av ett stigande hav.
I kommen.
Jag varder hämnad och ropar:
Förbarmande över mina bödlar!
Förbarmande över mig!
Herre Sebaot!
Frälsa då du straffar!


Det är förgörelsen som nalkas, avgrundsplågorna, inför vilkas
ryslighet trälen ej kan låta bli att bedja om förbarmande också för sina
bödlar. Men Hagberg kommenterar efter ett citat från Disraeli:
»Endast Asiens heliga sanningar kunna frälsa Europa från undergången.
Också Rydberg hade vänt ansiktet mot öster. När Västerlandets
vårdträd huggits ned, när stenkolsröken, tung och kvävande, låg så tät
över Europa, att strålar från Foibos Apollons sol ej längre kunde
tränga igenom den, då såg Viktor Rydberg från det håll, som han
fordom vänt ryggen, strimmor av ett starkare och varmare sken. De
ryttare i svavelgula pansar, vilkas hovslag slaven i Grottekvarnen tyckte
sig höra, kommo från öster».

Som man ser, Herren Sebaots hämndeänglar, avgrundens skaror,
som spy eld och rök och svavel, och rättfärdighetens sol med
salighet under sina vingar, det är för herr Hagberg detsamma: det är ju
alltsammans ett starkt och varmt sken.

Kanske åskådliggöres herr Hagbergs sätt att gå till väga ännu
tydligare av ett annat exempel. En tysk teolog, Wimmer, hade omkring
1890 — anonymt — utgivit ett arbete med titel Im Kampf um die

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free