Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En bok om Viktor Rydberg. Av Sven Lönborg - Knut Hagberg: Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyda ett förvånat utrop, i stil med det i dagligt tal använda Herre
Gud eller Kors i alla dar».
Man skulle kanske kunna tro, att herr Hagbergs oförmåga att
förstå och läsa innantill endast gällde de skrifter, som falla inom det
filosofiska och dogmhistoriska området, där han uppenbarligen saknar
också de mest elementära förutsättningar. Men dessvärre är det
knappast bättre på något annat område. Analysen av dikten »Lucanus
marterad», där Hagberg genom att hoppa över det väsentliga får fram
en mening, helt motsatt Rydbergs, är kanske det mest i ögonen
fallande exemplet. Men här synes viljan ha stått oförmågan bi. Så är
det väl knappast i följande exempel. Vi erinra oss att i
Grottesången den pinade trälen ropar om hämnd över sina bödlar, och att
han hör hamnarna komma i fjärran. Dessa hämnare skildras i dikten
med ord, som direkt syfta på Apokalypsens ryttare. Några av dem
äro klädda »i svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom
lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel. Av dessa
tre plågor — av elden och röken och svavlet, som gick ut ur deras
gap — dödades tredjedelen av människorna». Det är dessa hämnare
trälen ser och hör i fjärran:
Jag ser skenet av svavelgula pansar,
jag hör hästars hovslag som tordön i fjärran.
Jag hör bruset av ett stigande hav.
I kommen.
Jag varder hämnad och ropar:
Förbarmande över mina bödlar!
Förbarmande över mig!
Herre Sebaot!
Frälsa då du straffar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
