Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 febr. 1929 - Studenter och professorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsumenternas skull. Åtminstone är detta vad man tänker när man läser
studentbetänkandet.
Det är nämligen mycket långt ifrån att studenterna utan vidare skulle
hålla till godo med vad som för närvarande bjudes dem. Det vore
också underligt. Särskilt har man svårt att med jämnmod anamma det
tillstånd som i knappa och färglösa uttryck återges av juristerna i deras
betänkande. Man får sålunda där veta exempelvis, att det i juridiska fakulteten
förekommer enbart enskild, d. v. s. betald, undervisning i icke mindre
än tre ämnen; och om de betalda kurserna i allmänhet heter det helt
kort: »Dessa kurser äro visserligen frivilliga men betraktas av de
studerande såsom mer obligatoriska än de offentliga föreläsningarna, i det
begagnande av enskild undervisning anses som nödvändigt villkor för
gynnsam utgång av tentamen, även om erforderligt kunskapsmått
kunnat inhämtas utan bevistande av kursundervisning». Kommentarer äro
överflödiga; det ha de juris studerande med god taktkänsla förstått.
Över huvud taget är det givet att frågan om föreläsningarnas och
övningarnas inbördes företräden spelar en stor roll i alla
studiegruppernas uttalanden. Och det är knappast mindre givet att nästan alla
därvid ge ett företräde åt seminarieövningarna. Juristerna påyrka
uttryckligen inskränkning av föreläsningarna, både offentliga och enskilda, till ett
minimum och vilja — på särdeles goda grunder — begränsa dem till
behandling av ny lagstiftning och i litteraturen försummade områden.
De underlåta att nämna, huruvida sådana föreläsningar som de vilja
ha bort äro av det slag som i humanisternas yttrande kallas »kurser
som av föreläsaren uppläsas från ett papper och äro avsedda att av
åhörarna mer eller mindre noggrant nedskrivas på ett annat papper»;
men otänkbart är det åtminstone icke.
Emellertid ha studenterna också fästat uppmärksamheten på andra
punkter, där den nuvarande undervisningen behöver kompletteras.
Juristerna ventilera ett önskemål som varit uppe otaliga gånger, nämligen
ökad tillgång på läroböcker; i själva verket sammanhänger hela
situationen i deras fakultet till stor del med denna brist, som de — med
ungdomlig optimism — anse att det icke föreligger större svårigheter
att övervinna.
Någon motsvarighet till denna olägenhet i de andra fakulteterna
tycks ej förekomma, men däremot är det en hel del andra önskemål
som där framställas, framför allt i fråga om handledning av de
nykomna — och bortkomna — unga studenterna. En originell
samhällskritiker i pressen har vänt sig mot detta krav, på den grund att
svårigheterna skulle vara nyttiga genom att skilja agnarna från vetet. Men
man vågar påstå att det vetenskapliga arbetet är tillräckligt svårt i sig
självt för att fylla denna uppgift, om lärare och examinatorer ta sin
uppgift på allvar; och dessutom är bortkommenhet intet bevis för
oförmåga av vetenskapligt arbete. Förslaget är alltså mycket välbetänkt
men tyvärr ej lika lätt att realisera. Det kunde tyckas ligga nära till
hands att använda docenterna för denna uppgift, i synnerhet som deras
av riksdagen beslutade föreläsningsskyldighet som motprestation för
docentstipendiet är det meningslösaste och mest oekonomiska av hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
