Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 febr. 1929 - Den romerska frågans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Piazza del Risorgimento som gräns; trafiken över Petersplatsen
övervakas av italiensk polis. Om påvliga byggnader utanför
Vatikanstadens område stadgas i fråga om somliga (t. ex. Lateranen, kyrkan
Santa Maria Maggiore och Villa Gastel-Gandolfo), att de skola åtnjuta
samma diplomatiska inmunitet som de utländska ambassaderna,
medan däremot andra, t. ex. Gregorianska universitetet och Arkeologiska
institutet, endast ha fått skattefrihet. På anhållan av kurian åtager
sig Italien att bestraffa de brott, som eventuellt begås inom
Vatikanstadens område och vars gärningsmän överlämnas till de italienska
myndigheterna. Vatikanstaden erkännes som neutralt och okränkbart
område. Likaså erkännes påvens rätt att låta sig diplomatiskt
representeras; påvlige nuntien vid italienska hovet blir diplomatiska
kårens doyen, och vid Vatikanen skall Italien representeras av en
ambassadör. I samband härmed förklarar påven, att han kommer att
»hålla sig utanför andra staters världsliga strider och de
internationella kongresser, som behandla sådana, för så vitt de tvistande
parterna ej vädja till honom». Denna förklaring måste väl anses
innebära, att han icke ämnar söka inträde i Nationernas förbund, även
om han håller möjligheten öppen av samverkan med förbundet på
vissa områden. Ett formligt medlemsskap skulle ju utsätta kurian
för att vid sanktioner enligt paktens artikel 16 nödgas taga parti för
den ena katolska staten mot den andra, vilket skulle betänkligt
undergräva påvedömets över dylika tvister upphöjda ställning. Redan
nödtvånget att vid inval i förbundet eller rådet komma under
omröstning med åtminstone teoretiskt osäker utgång, torde vara oförenligt
med påvemaktens höga anspråk.
Den andra av de tre Laterankonventionerna, ett vidlyftigt aktstycke
i 47 artiklar, utgöres av konkordatet med den italienska staten. Där
har man att söka de betydelsefullaste av påvemaktens vinster vid den
stora uppgörelsen. Bl. a. stadgas där om ändringar i den italienska
kyrkolagstiftningen till överensstämmelse med den kanoniska rätten.
De religiösa kongregationerna erkännas som juridiska personligheter,
och åt kyrkan inrymmes full frihet att själv förvalta sina egendomar.
Kyrkliga äktenskap få civil rättsverkan, och kyrkliga domstolars
utslag om skilsmässa skola utan vidare såsom giltiga inregistreras av
statens domstolar. Katolsk gudstjänst skall förrättas vid armén och
flottan, kyrkans rätt vid biskopstillsättningar garanteras, likaså den
katolska religionsundervisningen i folkskolor och mellanskolor.
Italienska staten erkänner de katolska sammanslutningar, som enligt den
Heliga stolens föreskrifter utöva sin verksamhet, oberoende av alla
politiska partier. Biskoparna skola vid sitt ämbetstillträde svära den
italienska staten trohetsed, varvid de särskilt skola utfästa sig att ej
själva deltaga i eller låta sitt prästerskap bevista möten, vilka kunna
skada den italienska staten eller allmän ordning. I kyrkobönerna
återinföres förbönen för konungen av Italien i dess från
kejsartiden härrörande lydelse, enligt vilken Gud anropas om att förläna
monarken framgång mot »barbarerna».
Den ekonomiska uppgörelsen går ut på att Italien som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
