- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
180

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att minoritetsregeringen givetvis har vissa, om än begränsade
möjligheter att realisera just sitt partis program. I vissa
situationer kan regeringsställningen öka partiets möjligheter att göra
sig gällande i riksdagsförhandlingarna. Och det kan ju
förekomma, att den finner sig kunna handla helt obunden av
riksdagen i en fråga, som ur partisynpunkt ligger den om hjärtat.
Men det tråkiga är, att en sådan maktutövning av en
minoritetsregering icke riktigt vinner stod inför det allmänna politiska
omdömet. Man må finna det aldrig så berättigat, att en
majoritetsregering fullt ut förverkligar sitt program, men vilken skulle den
högre politiska rättvisa vara, som berättigar en minoritet att
använda regeringsställningen till att driva just partiets politik?
Erfarenheten lär också, att hänsyn dels till detta allmänna
omdöme, dels till de efterräkningar, som en regeringspolitik efter
partilinjer måste medföra, för det mesta lett till rätt stor
återhållsamhet i detta hänseende.

Som den svenska parlamentarismens mest framträdande drag
kan man beteckna det som nu framhävts: att den ej medför
förverkligandet av ett enhetligt politiskt program.
Regeringen kan,
såsom vi särskilt fingo lära under åren 1926—28, icke leda den
politiska utvecklingen. Det drives åtskilligt camouflage för att
fördölja detta förhållande; regeringarna och regeringspartierna
låtsa, som om de följde sina egna intentioner, då de i själva
verket rätta sig efter andras önskningar, då de skjuta den ena
eller andra frågan åsido såsom »icke aktuell», då de med
skenbar likgiltighet acceptera nederlag eller framtvingade ändringar i
regeringsförslagen o. s. v. Men i sak är förhållandet obestridligt.
Det är icke särdeles stor skillnad på riksdagsarbetets resultat
under olika regeringar, och regeringarnas självständiga
verksamhet framträder i mycket ringa grad som präglad av bestämda
politiska program. Vi äro oändligt avlägsna från den engelska
praxis, enligt vilken rikets styrelse i det hela regelmässigt
uppbäres av en och samma majoritet. Hos oss äro de majoriteter,
som stå bakom en och samma riksdags beslut, högeligen skiftande.

Ibland komma socialdemokrater och frisinnade överens, ibland
höger, bondeförbundare och frisinnade; ibland förekomma andra
kombinationer.

I mångas ögon är detta förhållande högst olyckligt. Vad vi
behövde — säges det ofta — vore ett tvåpartisystem efter
klassiskt engelskt mönster eller åtminstone fasta koalitioner mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free