- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
183

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställningen som folkets erkända förtroendemän. Ofta vila över deras
gärning tunga och skrämmande skuggor; skuggorna av dem, som
egentligen skulle varit närmare till att sitta på taburetterna, men
icke velat taga den bördan på sig eller också genom tillfälliga
och ovidkommande omständigheter skjutits åt sidan.

Härmed följer också, att vi ej hava statsråd, som — i ordets
moraliska mening — vore ansvariga för rikets styrelse. Det
finnes otaliga fall, då denna utövas i påtaglig strid med deras
mening, eller då i varje händelse vederbörande statsråd blott
formellt stå bakom de mått och steg, till vilka de medverkat.
Det är en alldaglig företeelse, att ett statsråd anses kunna göra
anspråk på att få dela ansvaret med en riksdagsmajoritet, som
beslutar i strid med hans mening, detta t. o. m. då majoriteten
är av den beskaffenheten, att den försvinner som ett fantom, då
man söker draga fram den i dagsljuset. Med regeringarnas
ansvarsfrihet följer partiernas; alla måste i grunden medgiva, att
man ej kan fullt ut göra dem ansvariga för den politik deras
regeringar nödgas föra.

Illa tillgodoser alltså det rådande systemet det elementära krav,
som måste uppställas, om man icke helt skall uppgiva de
parlamentariska idealen: kravet på att statsråden skola bära det fulla
moraliska ansvaret såväl för sin ämbetsförvaltning som för
riksdagens politik. Men är det då något förnuft i att fasthålla vid
detta önskemål och på samma gång avvisa en ordning med fasta
regeringsmajoriteter i den engelska parlamentarismens mening?

Kanske är det icke så orimligt, som det i förstone kan te sig.
Kanske kan det visa sig, att de svårigheter, varmed vi röra oss,
till någon del äro inbillade.


Det kan till en början vara av vikt att göra klart, vad det
närmast är, som vår politiska instinkt kräver, då vi önska en i
egentlig mening ansvarig regering. Det är väl, att
departementschefen skall vara ansvarig för den del av riksstyrelsen, som faller
under hans departement. Vi veta ju, att de övriga statsrådens
instämmande i hans rådslag i de allra flesta fall är en
formalitet. Vi veta, att rådslag statsråden emellan försiggå i tämligen
ringa omfattning. Om det upplyses, att ingen annan än
departementschefen ägt kännedom om en framlagd propositions innehåll,
och att därför de övriga statsråden ej egentligen vilja taga något
ansvar för den, så kunna visserligen varjehanda reflexioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free