- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
186

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltigenom vore uttryck för en och samma politiska
meningsriktning; tvärtom är det oavlåtligt växlande majoriteter, som
framträda som »folkviljans» språkrör. Och i det resonemang, som
här föres, förutsättes det vara medgivet, att detta är en sund
och naturlig ordning.

Den heterogenitet, som sålunda präglar — och måste prägla —
riksdagsarbetet, kan statsrådets homogenitet i varje fall icke rubba.
Det är gott och väl, att statsråden inbördes komma överens.
Som meningsfränder ha de lätt att under förtroliga samråd finna
gemensamma linjer, då ett ärende direkt eller indirekt berör
flere departement eller dess behandling inom ett departement
förutsätter, att likartade ärenden inom andra departement
behandlas efter samma grundsatser. Och i de fall, då samråd ej
äger rum, kan det ju med visst fog antagas, att den gemensamma
politiska inställningen skall liksom predestinera till ett ensartat
bedömande av förekommande frågor. Men hur går det i de fall,
då skuggorna från förflutna eller kommande riksdagar falla över
meningsfrändernas idyll? En försvarsminister t. ex., som icke har
något parlamentariskt underlag, får hålla sig till direktiv, som
hans meningsmotståndare i mer eller mindre bestämd form givit
honom, och är alltså tvungen att i viss grad fungera som
exekutor åt en för honom främmande vilja. Eller det är fråga om
förslag, som skola framläggas för riksdagen. Även då får han
söka efter bästa förstånd gå den väntade oppositionen till mötes.
Och träffar han icke det rätta, så får han bereda sig på att de
cirklar, han och hans kolleger omsorgsfullt utformat i
statsrådsberedningens frid, på ett omilt och oberäkneligt sätt bliva
rubbade under brådstörtade överläggningar i riksdagskorridorerna.
Alltså: konfrontationen mellan de motsatta meningarna kommer
man icke ifrån. Sker den icke förr, så blir det mitt i ett
jäktande riksdagsarbete, under vilket den noga genomtänkta
enhetligheten lätt nog kan komma att kastas över ända med ett
penndrag. Vem ser i den situationen till, att försvarspolitiken
präglas av samma anda och tankegång som t. ex. finanspolitiken?

Det värsta är emellertid, att det i dessa situationer icke är
den politiska enhetligheten, som ensam äventyras. Kravet på
enhet och sammanhang kan nämligen icke rimligtvis inskränkas
därhän, att det skall vara ett sammanhang i politisk tankegång
mellan olika sidor av statsverksamheten. Man måste också tänka
på de otaliga trådar av helt annan art, som sammanbinda dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free