Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska medvetandet, och säga: det är redan nu mycket som
statsråden få tåla av sina kolleger; vad gör det, om man går ännu
ett steg längre? Ingen tar ändå något annat ansvar än
departementschefens på allvar. Låt oss göra statsrådsprotokollens
anteckningar om instämmande till vad de redan till stor del äro:
en fullkomligt innehållslös formalitet.
Man skulle också kunna tänka sig en praxis som innebure,
att ett statsråd kunde med en stereotyp fras anmäla, att han på
grund av sin principiella motsättning till departementschefen ej
ingått i saklig prövning av hans förslag. Det kan visserligen
tyckas, att man därmed illa tillgodoser kravet (i RF § 9) på att
statsråden skola »ovillkorligen sina meningar yttra och förklara».
Men i sak bleve det ej någon stor skillnad mot den ordning
som nu tillämpas. Hyser man ur grundlagssynpunkt
betänkligheter mot en sådan ordning, kan man åtminstone påminna sig
de vidsträckta möjligheter ett statsråd grundlagsenligt äger att
undandraga sig att deltaga i avgörandet av sådana ärenden
utanför hans departement, som ej äro »av synnerlig vikt och
omfattning» (se RF § 8). Möjligheten begagnas nu för tiden icke
på långt när i den utsträckning grundlagsbudet medger, men
ingenting hindrar, att den tages i bruk.
Det nu sagda gäller emellertid endast de fall, där
kollegialiteten uteslutande har sin hemul i grundlagen, icke i ett sakligt
sammanhang mellan ärendena inom olika departement. Det är
endast i sådana fall, som det med rätta kan påstås, att den utan
olägenhet skulle kunna försvinna. Helt annorlunda ställer det
sig i de fall, där ett sådant samband finnes. Hur ofta är detta
fallet? Det beror naturligtvis på, vilka krav man uppställer på
sammanhang i regeringsarbetet. Men den som hyser intresse för
regeringsmaktens stärkande, får naturligtvis ej undandraga sig
ett medgivande, att det hör till god regeringskonst att ställa
kraven högt, att ha ett skarpt öga för det samband, som, även där
man icke i första ögonblicket varsnar det, finnes mellan
regeringsverksamhetens olika grenar, överväga deras inbördes
beroende och söka åstadkomma största möjliga enhet och
sammanhang. I varje fall är det otvivelaktigt i otaliga situationer
nödvändigt, att två eller flere departementschefer, eventuellt alla, icke
blott rådslå, utan komma fram till en gemensam ståndpunkt.
Det skall ej heller fördöljas, att det är här, som problemets
tyngdpunkt ligger: uppgiften att i många fall bringa personer av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
