- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
192

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgerligt samförstånd, en finansminister ur högern med samma
underbyggnad, på ecklesiastikministerposten en bondeförbundare
som representant för detta partis och socialdemokraternas
gemensamma politik, en socialdemokratisk försvarsminister med stöd
från de frisinnade o. s. v. Vilka partier som på detta sätt bleve
representerade i regeringen, komme dels att bero av partiernas
inbördes förhållande, dels också av deras tillgång på
ministerkandidater med förmåga att tillvinna sig förtroende och respekt
utanför partiet och förhandla med andra än de närmaste
meningsfränderna. Mellanpartierna finge naturligtvis alltid ett visst
försteg, men endast under förutsättning att de ha sådana
kandidater att presentera.

Med viss rätt skulle man kunna kalla en dylik regering för en
permanent »nationell samlingsregering». Dock bleve den något
annat, än man vanligtvis avser med en sådan regering. Den
skulle ju ej beteckna en partiernas samling kring ett gemensamt
program, en avlysning av den politiska striden. De politiska
motsättningarna skulle alltfort få göra sig gällande; de som
bänkade sig tillsammans kring konseljbordet skulle icke fördenskull
behöva gräva ned stridsyxorna.

Det bleve en regering, som i viss mening stode utanför
partierna, men dock något helt annat än de utomparlamentariska
»fackmannaregeringarna». Visserligen må det kunna antagas, att
systemet något oftare än nu är fallet skulle leda till att
departementscheferna toges bland personer med grundlig erfarenhet från
resp. förvaltningsområden, stundom också bland personer
utanför riksdagen. Men grundsatsen om individuell personlig
ansvarighet skulle ju vara systemets egentliga princip, och den
förutsätter nödvändigtvis en intim kontakt med riksdagen,
förtrogenhet med där gängse tänkesätt; för den sakkunskap, som går sina
egna vägar och försmår förbindelserna med riksdagen, skulle det
bli svårt att göra sig gällande.

Man kommer kanske också att tänka på den berömda
schweiziska regeringstypen, som just utmärkes därav att män ur olika
partier i representationen arbeta sida vid sida. Men det är icke
för en kopiering av denna som här pläderats. I Schweiz vet
man icke av parlamentarisk ministeransvarighet i vanlig mening.
Det är ej ministrarna som leda utvecklingen; går det dem emot
i representationen, blir det icke därför fråga om att avgå. Den
politiska tyngdpunkten ligger — kanske ännu mera deciderat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free