Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos oss nu är fallet — i representationen. Det är raka
motsatsen till denna ordning som här åsyftats.
Må den nödtvungna knapphet, med vilken här möjligheten
av ett annat regeringssystem än det nu rådande dryftats, icke
fattas som ett uttryck för förbiseende av de många, delvis svåra
och vittutseende problem, som i detta sammanhang med
nödvändighet upprullas. Här har — för att blott nämna några
exempel — ej diskuterats, i vilka former den riksdagspolitiska
situationen skulle tänkas utkristalliserad i växlingar på
departementschefsposterna. Hur skall det komma till uttryck, att klockan
slår till uppbrott? Vem skall utpeka efterträdaren? En annan
fråga är denna: hur skola statsråd, som till äventyrs vore benägna
att gå sina egna vägar, övertygas om det nödvändiga sambandet
med andra departement, så att nödigt samband upprätthålles?
Just i dessa hänseenden vill det emellertid synas, som om
tacksamma uppgifter väntade en statsminister med de rätta politiska
och personliga förutsättningarna. Man finge väl alltid söka honom
någonstädes i mitten av den politiska uppställningen. Ty
visserligen borde det icke rimligtvis av honom förväntas ett sådant
engagement i de olika departementschefernas politik, att deras
reträtt alltid behövde draga med sig hans. Men i frågor av
verkligt vital betydelse, i frågor om de huvudsakliga riktlinjerna i
landets politik vore det ej tilltalande att se honom i minoriteten.
Ställningen i mitten skulle likvisst ej i och för sig vara tillfyllest.
Därutöver skulle krävas en naturlig benägenhet för att söka
medarbetare på skilda håll och att under samråd med andra finna
ståndpunkter ägnade att tillfredsställa en majoritet bland folket;
att dessa majoriteter icke alltid finge samma sammansättning
skulle, från de synpunkter som här utvecklats, icke te sig
avskräckande. Uppgiften kan, om man utgår från samtidens vanor,
tyckas olöslig; man behöver dock ej gå längre tillbaka än till
E. G. Boströms tid för att hämta lärdomar om hur ett åtminstone
mycket likartat problem kunde med likartade medel lösas.
Situationen är en helt annan nu än då. Men den största förändringen,
partiväsendets konsolidering, synes närmast öka utsikterna att
genom en heterogen regeringsbildning på parlamentarisk grund
giva regeringen en verkligt ledande ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
