- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
196

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumänien. Några drag ur landets historia och utveckling. Av Constantin I. Karadja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också till de daciska Karpaterna. »Der gewalt und herschung
des Hungrischen volcks ist viel brayter und weyter den das
hungrisch land dan die ... Gethe, die man eins teils Walachen
eins teils Transsilvanos, die Sybenburger nennt, sinnd under der
Hungern gewalt komen», säger Hartmann Schedel i sin
Nürnbergkrönika av 1493. Transsylvaniens erövring och dess
partiella kolonisering av ungerska och sachsiska nybyggare fingo ett
lika hämmande som avgörande inflytande på rumänernas
utveckling. Tvenne olika gravitationscentra skulle hädanefter under
århundraden försöka definitivt söndra vad som hörde ihop —
varken Konstantinopel eller Budapest skulle dock lyckas bryta
den rumänska stammens samhörighet.

De rumäner, som kommit att förbli utanför det ungerska rikets
direkta inflytande, fingo alltså reda sig på egen hand, avsöndrade
från det övriga Europa, under en ojämn strid emot turkarna,
en strid för kristendomen emot det från öster och söder
framträngande barbariet. Under denna period av vår historia skulle
vi dock ej endast korsa våra svärd med hedningarna utan även,
tyvärr ofta, med polacker, österrikare och ungrare för att ej
försvinna från de levande folkens led. Den värsta striden var
dock emot arvfienden — emot turken. Vår store moldaviske
furste Stefan, som under femtio år var i oupphörlig strid, tills han
till slut fick sitt banesår år 1504, skriver också till de västerländska
kungarna, för vilkas sak han då ensam kämpade: »Vi lova på
vår kristna heder, att vi skola veta strida för vår kristna tro,
tills vi dö», och hans son Petru, som fortsatte kampen, skriver
år 1532 till Polens konung: »Gud kommer ej någonsin att tillåta,
att en hedning blir furste i vårt kristna land», profetiska ord,
som helt skulle förverkligas.

Samma kamp, samma heroiska anda genomgår hela denna
period av vår historia. Rumänerna önska ej krig, men de försvara
sig. Dock blir så småningom turkarnas makt för stor, och
omkring 1650 är allt motstånd definitivt brutet. Fästningarna
Giurgiu, Tighina eller Bender m. fl. falla i turkarnas händer, och
landet kommer helt och hållet under politiskt beroende av
sultanen, utan att dock själva statsidén utplånas.

Furstendömena voro nu nästan helt avskurna från det övriga
Europa, både till lands och vatten. Karakteristiskt för detta
tidevarv är, att turkarna ha monopol på hela landets sädesexport
och att de alltså diktera priserna. Landets furstar våga ej längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free