- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
206

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfarenhet av suveränitetens vanskligheter kan Norge tänkas bli
villigt till mera omfattande politisk samverkan med sin större
skandinaviska granne.

I Sverige bidrog emellertid unionen med Norge under hela dess
nittioett-åriga bestånd att vidmakthålla en falsk
trygghetskänsla. Denna var falsk, så tillvida som unionen värken i
nämnvärd mån höjde Sveriges försvarskraft eller minskade dess yttre
risker, och den var skadlig, så tillvida som den motverkade en
realistisk syn på den europeiska politiken. Unionsgrälet — som
varken var utrikespolitik eller inrikespolitik, men präglad av
bristande förståelse för bägge — absorberade hela vår politiska
reaktionsförmåga.

Under så gott som hela 1800-talet förhöll sig Sverige också som
en trygg åskådare på den europeiska parketten. De stora kriser
som åtföljde skapandet av de tyska och de italienska
nationalstaterna gingo förbi som oss ovidkommande oväder. Detsamma
gällde även de andra av århundradets stora nationalitetsstrider.
De bägge polska upproren, den slesvigska kampen, Krim-kriget,
Magenta, Solferino, Königgraetz, Sedan, Plevna — allt detta var
spännande skådespel, men oss gick det förbi. Vi sutto i ett tryggt
undantag på vår nordiska halvö.

I själva verket var den stora trans-atlantiska emigrationen
under senare hälften av 1800-talet vår enda utåtriktade nationella
rörelse. Den var på sätt och vis en historisk insats, ur svensk
synpunkt dock övervägande negativ. Det stora befolkningstrycket
från omkring 1850 — en företeelse, som eljest alltid tidigare
framdrivit stark yttre aktivitet — utlöstes hos oss länge endast i
utvandringen till Amerika.

Vi voro därför ej heller med i kolonialutvecklingen, och den
stora omvandling i den europeiska politiken, som begynner med
»imperialismens tidsålder» ungefär från början av 1880-talet, blev
hos oss knappast ens uppmärksammad förrän kring sekelskiftet.
Förskjutningen av tyngdpunkten från de europeiska
nationalitetsstriderna och kontinentala maktbalansproblemen till den stora
konkurrenskampen på planetarisk scen mötte hos oss så ringa
förståelse, därför att Sverige ännu på 1890-talet var ett
övervägande agrarland, som sådant för övrigt fattigt och med invanda,
föga vittfamnande handelsförbindelser. Det är först omkring
år 1900, som Sveriges moderna ekonomiska utveckling börjar —
en utveckling, som endast på några årtionden radikalt omgestaltat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free