- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
207

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landet, fört oss in i världshandelns och världsekonomiens rörliga
vindar samt även gjort det nuvarande Sverige till ett relativt rikt
i stället för det relativt fattiga land, som var våra fäders.

Med våra livligare förbindelser utåt började man också kring
sekelskiftet i tänkande kretsar något mera reflektera över Sveriges
yttre ställning. Unionsupplösningen 1905 gav även en stark stöt
i denna riktning. Resultatet av detta uppvaknande kunde endast
bli ett: en starkt stegrad känsla av oro över vårt läge i Europa.

Med unionsupplösningen brast en svensk illusion: den om
Skandinaviens försvars- och utrikespolitiska enhet. Kort därefter
följde en ny desillusion: Finland bildade ej längre en buffert mot
Ryssland. Besegrad i öster 1904—05 vände sig den ryska
världsmakten ånyo mot väster, och russificeringspolitiken i Finland,
som begynt redan 1898 men tillfälligt rekylerat 1905—06, upptogs
med ökad kraft från 1908. Den åtföljdes av
kommunikationstekniska och andra förberedelser till strategisk uppmarsch västerut.

Allvarligast även ur rent svensk synpunkt var emellertid
utvecklingen av det allmänna europeiska läget. Med den
engelsk-franska ententens avslutande i april 1904 inleddes världskrigets
tioåriga direkta förberedelseperiod. De europeiska makterna intogo
position i tvenne fientliga läger rustade till tänderna och med
yttersta misstänksamhet följande varandras minsta aktioner. Rysslands
anslutning till ententen från 1907—08 fullbordade den nya
grupperingen. Kriserna följde slag i slag: 1905, 1906, 1908, 1909, 1911,
1912, 1913 — Marokko, Balkan, Marokko, Balkan — och varje
gång syntes urladdningen komma närmare Europa, och dess
ledande statsmän levde i feberaktig oro, under det en inbillad
trygghetskänsla ännu rådde i de breda lagren.

Detta läge uppmärksammades emellertid i Sverige endast av
ett ringa fåtal. Den bildade opinionen var hos oss — i slående
motsats till förhållandena i de stora europeiska länderna — nästan
helt och hållet fredsoptimistisk. En viss oro började emellertid
långsamt gripa även de mindre klarsynta. Resultatet av detta
blev ett långsamt stegrat försvarsintresse.

I själva verket kunde Sverige också under dessa år i det
kommande stora krigets skugga endast följa tvenne utrikespolitiska
principer: neutralitet och försvarsstärkning. Vi eftersträvade intet
mål som kunde vinnas genom egen krigisk aktion, därför var
neutraliteten en praktiskt enhälligt omfattad princip. Rysslands
seger i en eventuell europeisk kamp stred visserligen öppet mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free