Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges livsintressen, men en allianspolitisk förhandsanslutning
till dess motpart skulle icke minskat denna risk.
Neutralitetens pris återigen var ett försvar, så starkt som vi
kunde åstadkomma. Medlet var osäkert, men det enda möjliga.
I försvarsstärkningen låg också vår yttersta räddningschans om
vi tvingades in i konflikter. De europeiska vågskålarna vägde ju
så jämnt att en självständig svensk politik härvid kunde bli möjlig.
Försvarsstärkningen var emellertid a och o — vår enda
praktiska politik inför det i sanning kritiska läget. Mot slutet av år
1913 började situationen bli så hotfull att det på ledande och
ansvarskännande håll synes otillåtligt och omöjligt att längre
invänta den endast långsamt mognande folkliga försvarsviljans
utveckling — den Staaff’ska metod, som ju eljest i ett mindre
trängande läge självfallet varit att föredraga. Men nu var
terminen för kort. De insiktsfulla kretsar, vilka kände det verkliga
läget i Europa, måste sätta in allt på en omedelbar, kraftig
försvarsstärkning. Detta var 1914 års politik. Den rättfärdigades
av historien, och dess förutsättningar beseglades av
krigsutbrottet sommaren 1914.
Bland de av vår egen vilja avhängiga faktorer, vilka bidragit
till att Sverige hölls utanför det stora kriget, har ingen varit
betydelsefullare än genomförandet av 1914 års härordning.
Vittnesmålen härom äro numera överflödande och rikliga. Det
kan i detta sammanhang räcka att hänvisa till uttalanden i förra
amerikanska sändebudets i Stockholm Ira Nelson Morris’
memoarer och i Winston Churchill’s World Crisis. Särskilt vid den
tidpunkt i begynnelsen av år 1915, då ententens högsta krigsledning
stod tveksam inför de alternativa möjligheterna att skapa direkt
förbindelse Västmakterna—Ryssland, nämligen över Skandinavien
eller över Dardanellerna—Bosporen, var det en hög rysk
uppskattning av den svenska militära kraften som väsentligt bidrog
till att utslaget föll till det senare alternativets förmån. Ett
motsatt beslut skulle under alla omständigheter betytt Sveriges
intvingande i kriget. Detta fall var för övrigt ingalunda det enda
under krigsåren, då Sveriges starka försvarsberedskap
tillbakahöll planerade neutralitetsbrott.
Härmed är naturligtvis ingalunda sagt att icke situationer
kunnat tänkas — och ofta lågo mycket nära — då ingen grad av
fasthet i svensk neutralitets- och försvarsvilja hade kunnat hindra
vårt intvingande i kriget. I själva verket var det endast en serie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
