- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
212

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En annan ligger i hävdandet utåt av Sveriges ekonomiska
intressen, vilka efter kriget tillvuxit i omfång på ett sätt som aldrig
förut. På detta gebit kan man med skäl tala om en »Sveriges
andra stormaktstid».

En tredje ofrånkomlig uppgift för svensk utrikespolitik följer
slutligen av omvälvningen i Östersjöns och Öst-Europas allmänna
politiska förhållanden. Den skall nedan närmare utvecklas.

Liksom alltid står emellertid även vårt försvarsproblem i direkt
beroende av vårt yttre läge. Den geopolitiska förändringen jämte
krigsteknikens omdaning betinga för Sveriges del framför allt ett
stärkande av flottan — vars relativa betydelse genom de politiska
förändringarna starkt vuxit — samt av flygvapnet och en ökad
rörlighetsgrad hos armén.

Insikten om det ofrånkomliga förhållandet att en allmän
europeisk fredspolitik
numera även är en direkt
svensk uppgift har aldrig verkligt genomträngt den svenska
opinionen. Vill man ha en provkarta på oklara utrikespolitiska
uppfattningar bör man läsa riksdagsdebatterna i februari och mars
1920 vid Sveriges anslutning till Nationernas Förbund. Man hade
sålunda i allmänhet mycket ringa begrepp om att Sverige genom
inträde i förbundet iklädde sig några verkliga nya skyldigheter.
Säkerställandet av freden skulle man få gratis, genom en serie
enkla resolutioner i olika instanser.

Även sedan dess har den svenska Genève-politiken gått fram
på samma något tvetydiga linje. Man har tillskrivit förbundet en
långt större fredsbevarande betydelse än det faktiskt äger, men
samtidigt har den svenska regeringen — för övrigt i otvivelaktig
överensstämmelse med folkopinionen — alltid befunnit sig på
den sida, där man strävat att så långt möjligt förtunna och
upplösa de konkreta förpliktelserna mot förbundet. I den allt sedan
begynnelsen fortgående nedskrotningsprocess av
sanktionsförpliktelserna enligt förbundsaktens art. 16 och art. 17, som så
småningom gjort dessas innehåll och värde ytterst problematiska, har
man sålunda från svenskt håll ivrigt medverkat. Då det
kvasi-juridiska och i stort sett förfelade fredsarbete, som behärskade
förbundets första verksamhetsår till år 1924, drevs till sin spets i
och med utarbetandet av detta års Genève-protokoll med dess
automatiskt krigsutlösande procedur för fastställande av
»angriparen», ryggade svenska regeringen tillbaka, i en riktig känsla av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free