- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
213

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riskerna för Sverige av det olycksaliga protokollets
genomtrumfande. Logiken i förhållande till äldre allmänna ståndpunkter
hade dock bort bjuda svensk anslutning till protokollet. Men den
svenska ståndpunkten, som gick ut på förbundets utrustande med
höga teoretiska maktfullkomligheter utan motsvarande resurser,
tålde ingen konfrontation med verkligheten. Lyckligtvis för den
svenska Genève-politikens anseende föll protokollet definitivt
genom Englands vägrade anslutning, och hela den kvasi-juridiska
fredslinjen gjorde därmed slutligt fiasko. Från 1925 kom den att
ersättas av den politiska linjen, Locarnolinjen, vilken inriktar sig
på att övervinna vissa konkret föreliggande konfliktämnen, dock
icke genom att fastlåsa dem i rättsliga kategorier utan genom
deras politiska utjämning. För detta fredsarbete är förbundet ett
politiskt (övervägande diplomatiskt) organ bland andra, men ett
viktigt och värdefullt sådant. Dess betydelse har endast skenbart
minskats.

Svensk Genèvepolitik synes emellertid sakna förståelse för
förbundets nu betydelsefullaste fredsuppgift. Vad det nu gäller är
nämligen att göra förbundet till ett värn för Europas trygghet.
Detta kan tänkas ske dels genom att låta förbundet bilda kärnan
i ett faktiskt europeiskt försvarsförbund och dels genom att sätta
förbundet i stånd att inom Europa praktiskt lösa krigshotande
motsättningar. Förutsättningen härför är att förbundet når en
auktoritet som i nödfall även skall vara i stånd att sätta sig över
det äldre suveränitetsbegreppet. Vad det gäller synes alltså vara
ett steg i riktning mot det politiska Pan-Europa.

För denna linje saknar man emellertid i Sverige förståelse.
Man har nöjt sig med att med grannstaterna utbygga »det
nordiska förliknings- och skiljedomssystemet» — ett traktatsystem,
baserat på ovillkorlig skiljedom för alla konflikter — i och för
sig av intresse men för den verkliga europeiska freden av
relativt ringa betydelse.

Vi gjorde slutligen 1926 en insats i fråga om rådets
organisation — vid den urtima förbundsförsamlingen i mars 1926 i
samband med Tysklands inträde i förbundet — som dock var
präglad av en alltför teoretisk syn på förbundets uppgifter och i
onödan brouillerade oss med både Polen och Spanien.

Sedan dess har den svenska aktiviteten i Genève varit ringa,
och ofta förefaller det som om av det så högt proklamerade
svenska intresset för Europas fredsorganisation intet annat skulle vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free